Month: June 2025

Vi är glada att meddela att vårt forskningsprojekt DIGI-RISK: Hot och trakasserier i digital vård – Riskfaktorer och riktlinjer för förbättring har beviljats finansiering av Forte inom utlysningen “Arbetslivets utmaningar 2025”.

Digitaliseringen av vården har gett stora möjligheter – men den har också medfört nya arbetsmiljörisker. I takt med att video- och chattkonsultationer blivit en allt vanligare del av vårdpersonalens vardag har också förekomsten av hot, trakasserier och gränsöverskridande beteenden ökat.

DIGI-RISK syftar till att:

• identifiera riskfaktorer kopplade till digitala vårdmiljöer,
• undersöka skillnader mellan olika vårdprofessioner och kontexter,
• och tillsammans med vårdpersonal utveckla riktlinjer för hur vi kan skapa tryggare digitala arbetsmiljöer.

Projektet löper mellan 2025 och 2028 och genomförs av ett tvärvetenskapligt forskarteam med expertis inom människa-datorinteraktion, arbetsmiljöforskning och design. Projektledare är professor Åsa Cajander vid Uppsala universitet. Övriga forskare i projektet är Maral Babapour Chafi (Chalmers/ISM) och Magdalena Ramstedt Stadin (Uppsala universitet).

Projektets samhällsnytta är tydlig: en säkrare digital arbetsmiljö för vårdpersonal gynnar inte bara arbetsmiljön, utan även vårdkvalitet och patientsäkerhet. Resultaten kommer att spridas via vetenskapliga publikationer, populärvetenskapliga rapporter och i samverkan med vårdens aktörer.

Läs mer om projektets syfte, metoder och planerade aktiviteter i kommande inlägg här på bloggen!

Att patienter kan läsa sin journal online via 1177 Journalen har blivit en självklar del av svensk hälso- och sjukvård. Men hur upplever vårdpersonalen i primärvården denna förändring? I en ny studie i JMIR Medical Informatics undersöker Irene Muli, Åsa Cajander, Isabella Scandurra† och Maria Hägglund hur vårdpersonal upplevde implementeringen av journalöppning i en vårdcentral i Region Stockholm.

Ett system med både potential och problem

Personalen beskrev journalsystemet som både flexibelt och bristfälligt. Det uppfattades som tekniskt komplext, svårt att använda, och saknade tillräckliga funktioner för att skydda känslig information. Samtidigt upplevdes det som ett steg i rätt riktning för transparens och patientdelaktighet – särskilt när patienter kunde följa sin egen vård och komma bättre förberedda till besök.

Arbetsmiljön spelar stor roll

En viktig insikt i studien är att arbetsmiljön i primärvården påverkar hur systemet tas emot. Tidspress, hög arbetsbelastning och brist på stöd gör det svårt att hinna dokumentera korrekt och i tid. Dokumentationspraxis varierade dessutom mellan olika yrkesgrupper, och brister i struktur och kvalitet på anteckningar lyftes som en risk både för vården och för patienternas förståelse.

Blandade reaktioner bland vårdpersonalen

Vissa respondenter välkomnade öppenheten – andra var mer tveksamma. Det fanns oro för att patienter skulle misstolka information, bli oroade, eller ifrågasätta innehåll. Några anpassade sitt sätt att skriva journaler för att undvika konflikter, vilket riskerar att försämra den kliniska nyttan av anteckningarna. Samtidigt såg flera respondenter att patienterna kunde få bättre förståelse, känna sig tryggare och bli mer delaktiga i sin vård.

Implementeringen upplevdes som långsam och otydlig

En intressant del av studien handlar om själva införandet. Vårdpersonalen beskrev det som en lång och utdragen process med fragmenterad kommunikation. Många visste inte när systemet skulle aktiveras eller hur patienterna informerades. Några hade fått information genom tidigare arbetsplatser eller kollegor – men strukturerad utbildning saknades ofta. Flera uttryckte att de saknade förståelse för vad som faktiskt förändrades i praktiken.

Slutsatser

Studien visar att det inte räcker att implementera teknik – det behövs också organisatoriskt stöd, tydlig kommunikation och ett genomtänkt införande. För att digitala tjänster som journalöppning ska fungera i praktiken, krävs att både vårdpersonal och patienter får rätt förutsättningar och kunskap. Det behövs också bättre förståelse för hur arbetsmiljö, teknik och patientinteraktion samspelar i primärvårdens vardag.

Läs hela studien här:
Muli I, Cajander Å, Scandurra I, Hägglund M (2025). Health Care Professionals’ Perspectives on Implementing Patient-Accessible Electronic Health Records in Primary Care: Qualitative Study. JMIR Medical Informatics, 13:e64982.
https://medinform.jmir.org/2025/1/e64982
DOI: 10.2196/64982

I ett nytt forskningsprojekt riktar vi fokus mot en grupp som ofta hamnar utanför den digitala utvecklingen: kvinnor med erfarenhet av hemlöshet. Tillsammans med dessa kvinnor, civilsamhällesorganisationer och forskare från olika discipliner ska vi utforska hur digitala hälsotjänster kan utformas för att bättre stödja människor i utsatta och krispräglade livssituationer.

Projektet leds av Jenny Eriksson Lundström, och i teamet ingår även Sophie Gaber och Åsa Cajander. Tillsammans kombinerar vi kompetens inom informationssystem, vårdvetenskap, interaktionsdesign och inkluderande forskningsmetoder.

Under det kommande året kommer vi att arbeta med att vidareutveckla våra idéer, fördjupa samarbetet med målgruppen och skriva en större forskningsansökan. Målet är att skapa kunskap och lösningar som bygger på de erfarenheter och behov som kvinnor i hemlöshet själva lyfter fram – snarare än att försöka anpassa befintlig teknik i efterhand.

Vi hoppas kunna bidra till en mer rättvis och hållbar digital utveckling inom hälsoområdet.

Hur påverkar AI vår förståelse i utbildningssammanhang – och vad händer med lärandet när tekniken inte kan förklara sig?

I en ny artikel som jag skrivit tillsammans med Roger McDermott och Mats Daniels diskuterar vi hur generativ AI påverkar centrala pedagogiska begrepp som förklaring, förståelse och kompetens. Vi ser tydligt att många AI-verktyg, trots sin användbarhet, saknar det som ofta är avgörande i undervisning: möjligheten att förklara varför något är som det är.

I traditionell undervisning är förklaringar centrala – både för lärarens sätt att undervisa och för studentens sätt att visa förståelse. Men när tekniken blir ett svart låda, där svar ges utan transparens, kan själva lärandeprocessen påverkas negativt. Det gäller särskilt i STEM-ämnen där kausala samband är viktiga för att bygga en djupare förståelse.

Vi introducerar därför begreppet interrogabilitet – alltså AI-systemets förmåga att kunna besvaras och ifrågasättas. Det handlar om att bevara elevernas aktiva roll i lärandet, även när AI är en del av undervisningen. Vi menar att tekniken måste stödja dialog, kritiskt tänkande och reflektion – inte ersätta dem.

Ska AI bidra till utbildning på riktigt, behöver vi se bortom automatisering och istället ställa krav på system som stödjer förståelse. Det är först då AI kan bli ett verkligt pedagogiskt verktyg – snarare än ett snabbt genvägsverktyg.

Är du intresserad av AI, pedagogik och digital utbildning? Läs gärna artikeln här:
https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-031-93567-1_21