Author: Åsa Cajander (Page 1 of 5)

Vi är glada att meddela att vårt forskningsprojekt DIGI-RISK: Hot och trakasserier i digital vård – Riskfaktorer och riktlinjer för förbättring har beviljats finansiering av Forte inom utlysningen “Arbetslivets utmaningar 2025”.

Digitaliseringen av vården har gett stora möjligheter – men den har också medfört nya arbetsmiljörisker. I takt med att video- och chattkonsultationer blivit en allt vanligare del av vårdpersonalens vardag har också förekomsten av hot, trakasserier och gränsöverskridande beteenden ökat.

DIGI-RISK syftar till att:

• identifiera riskfaktorer kopplade till digitala vårdmiljöer,
• undersöka skillnader mellan olika vårdprofessioner och kontexter,
• och tillsammans med vårdpersonal utveckla riktlinjer för hur vi kan skapa tryggare digitala arbetsmiljöer.

Projektet löper mellan 2025 och 2028 och genomförs av ett tvärvetenskapligt forskarteam med expertis inom människa-datorinteraktion, arbetsmiljöforskning och design. Projektledare är professor Åsa Cajander vid Uppsala universitet. Övriga forskare i projektet är Maral Babapour Chafi (Chalmers/ISM) och Magdalena Ramstedt Stadin (Uppsala universitet).

Projektets samhällsnytta är tydlig: en säkrare digital arbetsmiljö för vårdpersonal gynnar inte bara arbetsmiljön, utan även vårdkvalitet och patientsäkerhet. Resultaten kommer att spridas via vetenskapliga publikationer, populärvetenskapliga rapporter och i samverkan med vårdens aktörer.

Läs mer om projektets syfte, metoder och planerade aktiviteter i kommande inlägg här på bloggen!

Att patienter kan läsa sin journal online via 1177 Journalen har blivit en självklar del av svensk hälso- och sjukvård. Men hur upplever vårdpersonalen i primärvården denna förändring? I en ny studie i JMIR Medical Informatics undersöker Irene Muli, Åsa Cajander, Isabella Scandurra† och Maria Hägglund hur vårdpersonal upplevde implementeringen av journalöppning i en vårdcentral i Region Stockholm.

Ett system med både potential och problem

Personalen beskrev journalsystemet som både flexibelt och bristfälligt. Det uppfattades som tekniskt komplext, svårt att använda, och saknade tillräckliga funktioner för att skydda känslig information. Samtidigt upplevdes det som ett steg i rätt riktning för transparens och patientdelaktighet – särskilt när patienter kunde följa sin egen vård och komma bättre förberedda till besök.

Arbetsmiljön spelar stor roll

En viktig insikt i studien är att arbetsmiljön i primärvården påverkar hur systemet tas emot. Tidspress, hög arbetsbelastning och brist på stöd gör det svårt att hinna dokumentera korrekt och i tid. Dokumentationspraxis varierade dessutom mellan olika yrkesgrupper, och brister i struktur och kvalitet på anteckningar lyftes som en risk både för vården och för patienternas förståelse.

Blandade reaktioner bland vårdpersonalen

Vissa respondenter välkomnade öppenheten – andra var mer tveksamma. Det fanns oro för att patienter skulle misstolka information, bli oroade, eller ifrågasätta innehåll. Några anpassade sitt sätt att skriva journaler för att undvika konflikter, vilket riskerar att försämra den kliniska nyttan av anteckningarna. Samtidigt såg flera respondenter att patienterna kunde få bättre förståelse, känna sig tryggare och bli mer delaktiga i sin vård.

Implementeringen upplevdes som långsam och otydlig

En intressant del av studien handlar om själva införandet. Vårdpersonalen beskrev det som en lång och utdragen process med fragmenterad kommunikation. Många visste inte när systemet skulle aktiveras eller hur patienterna informerades. Några hade fått information genom tidigare arbetsplatser eller kollegor – men strukturerad utbildning saknades ofta. Flera uttryckte att de saknade förståelse för vad som faktiskt förändrades i praktiken.

Slutsatser

Studien visar att det inte räcker att implementera teknik – det behövs också organisatoriskt stöd, tydlig kommunikation och ett genomtänkt införande. För att digitala tjänster som journalöppning ska fungera i praktiken, krävs att både vårdpersonal och patienter får rätt förutsättningar och kunskap. Det behövs också bättre förståelse för hur arbetsmiljö, teknik och patientinteraktion samspelar i primärvårdens vardag.

Läs hela studien här:
Muli I, Cajander Å, Scandurra I, Hägglund M (2025). Health Care Professionals’ Perspectives on Implementing Patient-Accessible Electronic Health Records in Primary Care: Qualitative Study. JMIR Medical Informatics, 13:e64982.
https://medinform.jmir.org/2025/1/e64982
DOI: 10.2196/64982

I ett nytt forskningsprojekt riktar vi fokus mot en grupp som ofta hamnar utanför den digitala utvecklingen: kvinnor med erfarenhet av hemlöshet. Tillsammans med dessa kvinnor, civilsamhällesorganisationer och forskare från olika discipliner ska vi utforska hur digitala hälsotjänster kan utformas för att bättre stödja människor i utsatta och krispräglade livssituationer.

Projektet leds av Jenny Eriksson Lundström, och i teamet ingår även Sophie Gaber och Åsa Cajander. Tillsammans kombinerar vi kompetens inom informationssystem, vårdvetenskap, interaktionsdesign och inkluderande forskningsmetoder.

Under det kommande året kommer vi att arbeta med att vidareutveckla våra idéer, fördjupa samarbetet med målgruppen och skriva en större forskningsansökan. Målet är att skapa kunskap och lösningar som bygger på de erfarenheter och behov som kvinnor i hemlöshet själva lyfter fram – snarare än att försöka anpassa befintlig teknik i efterhand.

Vi hoppas kunna bidra till en mer rättvis och hållbar digital utveckling inom hälsoområdet.

Hur påverkar AI vår förståelse i utbildningssammanhang – och vad händer med lärandet när tekniken inte kan förklara sig?

I en ny artikel som jag skrivit tillsammans med Roger McDermott och Mats Daniels diskuterar vi hur generativ AI påverkar centrala pedagogiska begrepp som förklaring, förståelse och kompetens. Vi ser tydligt att många AI-verktyg, trots sin användbarhet, saknar det som ofta är avgörande i undervisning: möjligheten att förklara varför något är som det är.

I traditionell undervisning är förklaringar centrala – både för lärarens sätt att undervisa och för studentens sätt att visa förståelse. Men när tekniken blir ett svart låda, där svar ges utan transparens, kan själva lärandeprocessen påverkas negativt. Det gäller särskilt i STEM-ämnen där kausala samband är viktiga för att bygga en djupare förståelse.

Vi introducerar därför begreppet interrogabilitet – alltså AI-systemets förmåga att kunna besvaras och ifrågasättas. Det handlar om att bevara elevernas aktiva roll i lärandet, även när AI är en del av undervisningen. Vi menar att tekniken måste stödja dialog, kritiskt tänkande och reflektion – inte ersätta dem.

Ska AI bidra till utbildning på riktigt, behöver vi se bortom automatisering och istället ställa krav på system som stödjer förståelse. Det är först då AI kan bli ett verkligt pedagogiskt verktyg – snarare än ett snabbt genvägsverktyg.

Är du intresserad av AI, pedagogik och digital utbildning? Läs gärna artikeln här:
https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-031-93567-1_21

Under pandemin blev videomöten en naturlig del av vården. Men nu, när det digitala mötet inte längre är ett måste, väcks en ny fråga: vill patienterna fortsätta använda videokonsultationer även på längre sikt?

Detta är kärnfrågan i en studie som jag, Åsa Cajander, varit med och författat tillsammans med Irene Muli, Helena Hvitfeldt, Lovisa Jäderlund Hagstedt, Nadia Davoody, Marina Taloyan och Maria Hägglund. Vi undersöker vilka faktorer som påverkar långsiktig användning av videomöten i primärvården – och varför vissa patienter väljer att sluta använda dem.

Majoriteten vill fortsätta – men inte alla

Av de 451 patienter som deltog i vår undersökning uppgav 76 % att de gärna skulle vilja ha fler videomöten i framtiden. Men 24 % var mer tveksamma eller helt emot det. Vad avgör vem som vill fortsätta och vem som inte vill?

Vi såg att de som vill fortsätta oftare är i åldern 35–54 år, arbetar heltid och har en positiv inställning till tekniken. De använder även videomöten i andra sammanhang – till exempel i jobbet – och ser vårdens videomöten som en bekväm lösning när tiden är knapp.

Vad får människor att sluta?

De som inte vill fortsätta med videokonsultationer angav i första hand att de helt enkelt föredrar att träffa vårdpersonal ansikte mot ansikte. Detta gällde särskilt den yngsta åldersgruppen (16–34 år) – en något oväntad slutsats som pekar på att digitala vanor inte automatiskt innebär att man föredrar digital vård.

Andra skäl var att möten via video kändes mindre personliga eller att det var svårt att förstå vårdpersonalen. Intressant nog nämndes tekniska problem och användbarhet i mindre utsträckning än väntat.

En fortsatt digital klyfta?

Studien lyfter en oroande möjlighet: att både de yngsta och äldsta grupperna i befolkningen riskerar att halka efter i den digitala vårdutvecklingen. Vi pekar på att detta kan förstärka den redan existerande digitala klyftan. Erfarenhet, positiva attityder och känslan av att tekniken är frivillig verkar spela stor roll för om man vill fortsätta använda videomöten.

Vad betyder det här för framtidens vård?

Resultaten från vår studie visar att det inte räcker med att erbjuda tekniska lösningar – det krävs också förståelse för hur människor faktiskt upplever dem. Att skapa smidiga, användbara och personliga upplevelser är avgörande om videomöten ska bli en långsiktig del av vården.

Och kanske är det just där framtidens utmaning ligger: att hitta rätt balans mellan teknikens möjligheter och människors behov av närhet, förståelse och valfrihet.

Du hittar publikationen här: https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/1357633X231203267

In our recent paper From Assistance to Misconduct: Unpacking the Complex Role of Generative AI in Student Learning (published at the 2024 IEEE Frontiers in Education Conference), we explore how computing students use tools like ChatGPT—and where they draw the line between help and cheating. The paper is co-authored by Andreas Axelsson, Åsa Cajander, Daniel Tomas Wallgren, Mats Daniels, Udit Verma, Anna Eckerdal (Uppsala University), and Roger McDermott (Robert Gordon University, UK).

Based on interviews with nine students, we found that GenAI is deeply integrated into their workflows: for debugging, quizzing themselves before exams, and even overcoming motivational dips. One student noted they’d started consistently getting top grades thanks to AI-assisted study strategies.

What stood out most was the students’ own ethical reasoning. Most agreed that copy-pasting AI outputs felt like misconduct—but using GenAI for inspiration, feedback, or clarification was generally seen as acceptable. Still, the boundaries were blurry and often context-dependent.

The study raises questions not just about tools, but about pedagogy and policy. As educators, we need to better support students in navigating this grey zone—through clearer guidance and learning designs that promote reflection, not just results.

? Read the full paper here

Nyligen samlades TARA-projektets referensgrupp för att diskutera nästa steg i arbetet med att kartlägga och förbättra arbetsmiljön för flygplatspersonal i samband med införandet av ny teknik. Mötet bjöd på många värdefulla insikter, särskilt kring projektets slutprodukt, enkätdesign och hur vi bäst fångar olika dimensioner av arbetsmiljön.

TARA-projektet fokuserar på att öka kunskapen om hur nya tekniker – exempelvis automation, robotisering och AI – påverkar arbetsmiljön för lastare, flygplatstekniker och tankningspersonal på Sveriges flygplatser. Projektet bedrivs i nära samarbete med TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) inom ramen för ett aktionsforskningsupplägg, där forskare och praktik möts för att tillsammans skapa ny kunskap och lösningar. Genom fältstudier, intervjuer och en enkätstudie syftar projektet till att både förstå nuläget och skapa stöd för framtida implementeringar av teknik, med arbetsmiljö i fokus. Projektet är finansierat av AFA.

Vid vårens referensgruppsmöte diskuterades bland annat den framtida slutprodukten – en möjlig utbildning eller checklista som stöd vid teknikinförande – samt enkätens utformning. Deltagarna betonade vikten av att anpassa materialet till olika roller inom organisationen, och att både teknikanvändningens konsekvenser och införandeprocessen behöver belysas. Diskussionen visade också tydligt att arbetsmiljön bör betraktas ur flera perspektiv: fysiskt, psykosocialt, kognitivt, organisatoriskt, digitalt och emotionellt.

Vi fick också många konkreta tips kring exempelvis hur teknikanvändning kan kategoriseras i enkäten och vad som kan underlätta en hög svarsfrekvens.

Vill du läsa mer om projektets tidigare referensgruppsmöte från hösten 2024? Ta gärna del av det här inlägget: Highlights from the TARA project’s second reference group meeting

Vi ser fram emot att fortsätta det gemensamma arbetet framåt och tackar alla deltagare för ett engagerat och tankeväckande möte!

Teknikutvecklingen går snabbt framåt, och flygbranschen är inget undantag. Automatisering, AI och digitala verktyg förändrar arbetsmiljön för markpersonal på flygplatser. Det AFA-finansierade TARA-projektet (Teknik, Arbetsmiljö och Resiliens i Arbetslivet) undersöker hur dessa nya tekniker påverkar arbetsmiljön för lastare, flygplatstekniker och tankningspersonal. Projektet drivs av forskare från Uppsala universitet i samarbete med branschorganisationen TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) och syftar till att identifiera både möjligheter och risker med digitaliseringen.

En viktig del av projektet är att ta fram konkreta rekommendationer för en säker och hållbar implementering av ny teknik. Jonathan Källbäcker har sammanställt en rad praktiska råd som nu finns publicerade på TYAs hemsida (länk här). Dessa riktar sig till flygplatschefer, operativa chefer och personalansvariga samt till fackligt engagerade och skyddsombud.

Rekommendationer för en bättre arbetsmiljö vid införande av ny teknik

För dig som är flygplatschef

• Prioritera arbetsmiljö som en central del vid införandet av ny teknik – både fysisk, organisatorisk och social arbetsmiljö.
• Dela erfarenheter mellan flygplatser för att lära av varandra.
• Kommunicera vikten av en god arbetsmiljö till alla involverade och se till att de förstår dess betydelse.
• Involvera och engagera medarbetarna i processen samt planera för relevant utbildning.
• Säkerställ att tekniken är användarvänlig genom att låta markpersonalen vara delaktiga i designprocessen.

För dig som arbetar som operativt ansvarig, personalansvarig eller chef för tekniska avdelningar

• Håll dig uppdaterad om ny teknik och regelverk och informera markpersonalen kontinuerligt.
• Undersök noga hur tekniken används i praktiken och identifiera eventuella behov av anpassningar.
• Följ upp hur tekniken påverkar arbetsuppgifter och arbetsbelastning.
• Avsätt tid under arbetspassen för personalen att testa och utvärdera tekniken.

För dig som är fackligt engagerad eller skyddsombud

• Se till att arbetstagarna får möjlighet att delta i tester av ny teknik.
• Håll dig informerad om tekniska innovationer och nya arbetsmiljökrav.
• Identifiera när och var det går att ställa arbetsmiljökrav under införandeprocessen.
• För en tydlig dialog med chefer, utvecklare och externa aktörer om personalens behov.
• Påpeka vikten av att avsätta tid för säker och effektiv teknikanvändning.

Vikten av en genomtänkt implementering

Teknik kan bidra till en mer effektiv och hållbar arbetsmiljö, men det är avgörande att den införs på rätt sätt. Genom att följa dessa rekommendationer kan flygplatser säkerställa att digitalisering blir en positiv förändring för både verksamheten och personalen.

Läs mer om TARA-projektet och rekommendationerna på TYAs hemsida: TYA – Projekt och områden.