A new study published in DIGITAL HEALTH explores which information patients consider especially sensitive in their electronic health records.

The study is based on survey responses from 4,459 users of the Finnish national patient portal My Kanta. Mental health information was by far the most commonly mentioned type of sensitive information. Patients who had received mental health care were also considerably more likely to report that some health information was especially sensitive compared with patients who had received other types of care.

An important finding was that sensitivity was not only about the type of information. Patients also described how sensitivity depends on context, including who can access the information, how it might be used, and whether it could have consequences for future care, employment, insurance, or how they are treated by others.

The findings highlight the importance of careful documentation and thoughtful design of patient portals. The authors suggest that patients could be given greater possibilities to limit access to certain information or mark information as particularly sensitive. They also emphasize the importance of involving patients and health care professionals when designing patient accessible health records.

The study was conducted by Saija Simola, Sari Kujala, Anna Kharko, Josefin Hagström, Charlotte Blease, Åsa Cajander, Rose Mharie Åhlfeldt, Bo Wang, Bridget Kane, and Maria Hägglund.

You find the paper here: https://uu.diva-portal.org/smash/get/diva2:2068551/FULLTEXT01.pdf

Digital systems at work are often procured, designed, and evaluated one system at a time. But employees rarely work that way. Their daily tasks typically involve moving between several systems, tools, and workflows, which together shape both performance and well-being.

In a new article in Behavior & Information Technology, Marta Larusdottir and Åsa Cajander examine three design methods that can help broaden this perspective: Contextual Personas, Contextual Think Aloud, and Vision Seminars. Their analysis of six empirical studies shows that the methods can help designers understand not only how people use individual systems, but also the wider organizational, social, and cognitive conditions of their digital work environment.

The three methods can support different parts of development. Contextual Personas can help understand users and their work early in the process. Contextual Think-Aloud can be used to evaluate how a system fits into real-world work. Vision Seminars can support discussions about future work practices and the wider digital environment.

The findings also point to challenges, including the risk of stereotypes in personas, difficulties for some users in thinking aloud, and the time and resources required for Vision Seminars. Still, the study suggests that moving beyond a single system-thinking approach is both possible and important when designing digital workplaces that support people in their actual work.

Authors: Marta Larusdottir, Reykjavik University, and Åsa Cajander, Uppsala University.

Article: Beyond one system thinking exploring design methods for understanding the digital work environment, published in Behaviour & Information Technology.

AI och automatiserade triagesystem blir allt vanligare i svensk primärvård. Förhoppningen är ofta att tekniken ska effektivisera arbetet, förbättra tillgängligheten och avlasta vårdpersonalen. Men hur påverkas egentligen sjuksköterskornas arbete när AI blir en del av vardagen?

I en ny studie har vi intervjuat 29 sjuksköterskor som arbetar med ett AI-stött triagesystem där patienter beskriver sina symtom digitalt, får automatiskt genererade frågor och därefter kommunicerar med sjuksköterskor via chatt.

Resultaten visar att AI inte ersätter sjuksköterskornas kompetens. Snarare förändras arbetet.

Många sjuksköterskor beskriver hur de får ett nytt, ofta osynligt, arbete med att tolka, kontrollera och ibland korrigera systemets bedömningar. Trots att AI-systemet sorterar och sammanfattar information krävs fortfarande professionell bedömning för att avgöra vad som är relevant, vad som saknas och om systemets prioritering verkligen är rimlig.

Studien visar också att nya digitala arbetsuppgifter tillkommer. Sjuksköterskorna behöver navigera mellan flera olika IT-system, hantera stora mängder textbaserad information och ofta hålla flera patientärenden igång samtidigt. Det ställer höga krav på både digital kompetens och koncentrationsförmåga.

Samtidigt beskriver många att de förlorar något viktigt när patientkontakten sker via text istället för via telefon eller fysiska möten. Tonfall, tvekan, oro och andra nyanser som kan vara avgörande i en bedömning blir svårare att fånga. Flera sjuksköterskor berättar att de behöver arbeta aktivt med sitt språk för att kunna förmedla empati, lugn och trygghet i skrift.

En annan viktig fråga handlar om arbetsmiljön. Flera deltagare upplevde att de fick mindre kontroll över sitt arbete när systemet styrde arbetsflödet. Chattarna fortsätter att komma in även under perioder med hög belastning, och möjligheterna att själv styra arbetstakten eller ta pauser upplevdes som mindre än i traditionell telefonrådgivning. Att hantera flera parallella patientdialoger samtidigt beskrevs som mentalt krävande och stundtals stressande.

Studien visar också att införandet av AI påverkar relationer på arbetsplatsen. När mer arbete sker digitalt och på distans riskerar spontana möten och informellt kollegialt stöd att minska. Samtidigt lyfter sjuksköterskorna fram att digitala möjligheter att rådfråga kollegor och läkare kan skapa nya former av samarbete.

Det kanske viktigaste budskapet från studien är att AI i vården inte bara är en teknisk fråga. När nya system införs förändras också arbetsmiljön, yrkesrollen och förutsättningarna för att ge god vård. För att digitaliseringen ska bli hållbar behöver vi därför inte bara fråga vad tekniken kan göra, utan också vilket arbete den skapar för dem som använder den varje dag.

Läs artikeln här: https://academic.oup.com/iwc/advance-article/doi/10.1093/iwc/iwag031/8702965?utm_source=authortollfreelink&utm_campaign=iwc&utm_medium=email&guestAccessKey=cde98487-312c-4851-bcd6-b73154eec533

I en ny studie undersöker Irene Muli, Åsa Cajander, Nadia Davoody, Lovisa Jäderlund Hagstedt, Helena Hvitfeldt, Maria Hägglund och Marina Taloyan hur patienter och vårdpersonal uppfattar videobesök i svensk primärvård, vilka patienter som faktiskt använder dem och vilka faktorer som påverkar användningen. Studien bygger på fokusgrupper med 27 vårdprofessionella och intervjuer med 13 patienter.

Ett av de mest intressanta resultaten är att införandet av videobesök beskrivs som snabbt, otydligt och delvis oförberett. Pandemin gjorde att tjänsten kom på plats fort, men det fanns inte tillräckligt med tid för en genomtänkt introduktion. Patienter fick information och instruktioner, men behövde ofta extra stöd för att faktiskt komma igång. Samtidigt hade vårdpersonalen begränsad utbildning och ibland även begränsad insyn i den patientnära tekniken, vilket gjorde det svårare att hjälpa patienter när problem uppstod.

Studien visar också att användning av videobesök inte bara handlar om teknisk tillgång, utan i hög grad om föreställningar om vem tjänsten passar för. Videobesök uppfattades ofta som något för yngre och digitalt vana patienter, medan äldre personer och patienter med språkrelaterade eller kognitiva hinder oftare sågs som icke-användare. Det är ett viktigt resultat eftersom det pekar på att användningen påverkas av antaganden och förväntningar, inte bara av faktiska behov eller medicinska förutsättningar.

En annan central poäng är att både patienter och vårdpersonal aktivt formar när videobesök används. Patienters önskemål, livssituation och möjlighet att ta sig till vårdcentralen spelade stor roll. För vissa var videobesök ett smidigt alternativ som sparade tid och förenklade kontakten med vården. För andra framstod fysiska besök eller telefonkontakt som mer naturliga. Vårdpersonalens egna bedömningar var också avgörande, särskilt eftersom det ofta saknades tydliga kliniska riktlinjer för när videobesök var lämpliga.

Det kanske mest tankeväckande resultatet är att videobesök riskerar att förstärka ojämlikheter om de införs utan tillräckligt stöd. Författarna visar att digital infrastruktur, plattformarnas användbarhet, ersättningssystem, organisatoriska förutsättningar och sociodemografiska skillnader påverkar användningen. När vårdpersonal och patienter gör antaganden om digital förmåga eller lämplighet finns en risk att vissa grupper aldrig riktigt får möjlighet att prova tjänsten. Studien pekar därför på att ett mer jämlikt införande kräver både bättre användbarhet, bättre stöd och större digital beredskap i vården.

Sammantaget ger studien en viktig bild av att videobesök inte kan förstås som enbart en teknisk lösning. Användningen formas i mötet mellan teknik, professionella bedömningar, patienters preferenser och de organisatoriska villkor som omger vården. Studien visar att frågan inte bara är om videobesök fungerar, utan för vem de fungerar, när de erbjuds och på vilka villkor.

Referens

Muli, I., Cajander, Å., Davoody, N., Jäderlund Hagstedt, L., Hvitfeldt, H., Hägglund, M., & Taloyan, M. (2026). Health Care Professionals’ and Patients’ Perceptions and Experiences of Who Uses Video Consultations, and Why: Qualitative Study. JMIR Human Factors, 13, e68658. https://humanfactors.jmir.org/2026/1/e68658

As artificial intelligence becomes more common in education and society, some of the concepts we rely on need to be reconsidered. In the paper Conceptual Analysis and Conceptual Engineering: Methodological Issues in the Philosophy of Computing Education, Roger McDermott, Mats Daniels, John N. Brown, and Åsa Cajander discuss how philosophical methods can help researchers analyse and rethink key concepts in computing education (McDermott, Daniels, Brown, & Cajander, 2025).

The authors focus on two approaches. Conceptual analysis helps clarify what a concept actually means. For example, analysing the concept of a programming language shows that it includes elements such as syntax, meaning, data structures, and mechanisms for abstraction. Making these elements explicit helps researchers and educators better understand the foundations of computing.

However, sometimes clarification is not enough. When technology changes, concepts may also need to change. This is where conceptual engineering becomes useful. Instead of only analysing concepts, it explores whether they should be revised or redesigned.

The paper uses the concept of explanation as an example. Modern AI systems often work as complex models that are difficult to interpret. This makes it challenging to explain how a decision was reached. In areas such as education and public administration, where transparency and accountability are important, this creates new challenges.

Roger McDermott, Mats Daniels, John N. Brown, and Åsa Cajander therefore explore possible ways of rethinking explanation in AI contexts. These may include approximate explanations of influential factors, contrastive explanations that show how a decision could have been different, and institutional mechanisms such as audits that support accountability.

Together, conceptual analysis and conceptual engineering provide useful tools for understanding and adapting key ideas in computing education as technologies such as AI continue to develop.

Reference

McDermott, R., Daniels, M., Brown, J. N., & Cajander, Å. (2025, November). Conceptual Analysis and Conceptual Engineering: Methodological Issues in the Philosophy of Computing Education. In 2025 IEEE Frontiers in Education Conference (FIE) (pp. 1–9). IEEE.

Digital vård växer snabbt. Samtidigt förändras arbetsmiljön för vårdpersonal, och en fråga som fått allt mer uppmärksamhet är hot och trakasserier i digitala vårdmöten.

I forskningsprojektet DIGI-RISK studerar vi hur sådana risker uppstår och hur de kan förebyggas. Nyligen började Sofia Thunberg som postdoktor i projektet. Vi ställde några frågor för att lära känna henne och höra mer om hennes arbete.

Kan du kort presentera dig själv och din forskningsbakgrund?

Jag är doktor i kognitionsvetenskap och har en bakgrund inom människa-datorinteraktion med särskilt fokus på ny teknik i olika vårdsammanhang. Bland annat har jag forskat kring införandet av välfärdsteknik inom äldrevården, sociala robotar som psykosocialt stöd för äldre med demens på omsorgsboenden och barn med autism inom specialisttandvården, användningen av generativ AI inom primärvården samt medicintransporter med drönare. Något jag tidigt intresserade mig för var hur vårdpersonalen påverkas i sitt arbete av att ny teknik införs och jag har bland annat tittat på förekomsten av technostress.

Vad gjorde att du ville arbeta i DIGI-RISK-projektet?

Hot och trakasserier inom vården är ett stort och välkänt arbetsmiljöproblem som möjliggörs på ett nytt sätt via den digitala tekniken. Användningen av digitala vårdmöten är idag utbredd medan forskningen kring dess konsekvenser på arbetsmiljön ligger efter. Jag tycker det är spännande med ett projekt som undersöker ett sådant nytt forskningsområde och som också är väldigt relevant ur ett svenskt perspektiv.

Vad kommer du främst att arbeta med i projektet?

Mitt huvudfokus ligger på att utforma en nationell enkät där ett delmål är att validera ett nytt enkätinstrument för att mäta förekomsten och intensiteten av hot och trakasserier i digitala vårdmöten. 

Vad hoppas du att forskningen ska bidra med framöver?

Jag hoppas att projektet kommer leda till ett ökat fokus på vikten av ett aktivt arbetsmiljöarbete för användningen av digitala vårdmöten och att vårdanställda kan känna sig tryggare på sin arbetsplats.