Author: Åsa Cajander (Page 2 of 8)

This blog post is written by Jana-Sophie Effert, PhD candidate at TU Dortmund University.

A month back home in Germany: time enough to let impressions settle, but not quite enough for them to fade. After three months with Uppsala University’s HTO Research Group, I’m now back here on the blog to reflect on what those weeks have meant for me and my PhD journey. Since everyone at home keeps asking me about my experiences anyway, it feels like the perfect opportunity to bundle and share them here.

First things first: What I miss: The calmness of Swedish everyday life, being surrounded by nature, and that special kind of adventure that comes with living in another country. Further of course: colleagues, cinnamon buns and the HCI environment.

What I’m happy to have back: Of course, there’s comfort in returning home: subsidized student lunch options (no more microwavable meal-prep experiments!), being back in teaching, reconnecting with friends and family: simply enjoying the convenience of familiar surroundings. Yet even here, traces of Sweden remain; small habits and ideas keep resurfacing during daily work.

What I learned (even if it’s really hard to grasp)

1) Networking Across Fields

I was fortunate enough to join several events during my stay – from the DOME meeting on digital medical records and e-health services to national conferences on equal opportunities and social innovation in health. These experiences taught me how valuable spontaneous connections can be: finding overlaps between projects, brainstorming across disciplines, staying up-to-date with neighboring research fields. Networking turned out not just as professional exchange but as genuine inspiration.

2) Teaching From New Perspectives

One highlight was giving two guest lectures within HCI courses: From human-centered to intersectional design, another on work systems – socio-technical aspects of (in)accessible technologies. Sharing insights from rehabilitation sciences while learning how students approach inclusion through an HCI lens was a helpful angle and reminded me how much I like interacting with students‘ perspectives.

3) Feedback and Insights for my PhD Project

My research focuses on technologies supporting people with disabilities in work systems and their transitions into employment. During my stay, I not only had the chance to get feedback on my concrete approach and findings, but I also had the chance for job shadowing at Daglig Verksamhet in Sala. Observing inclusive practices firsthand offered new comparative insights for my project. These experiences helped refine questions about participation and technology use within real work environments.

4) Local Academic Routines

Academic life at Uppsala University left its mark: I participated in regular seminars, open group discussions, collaborative meetings. One thought that stuck with me is seeing this PhD journey again through its original purpose: becoming a “critical thinker,” not just an expert within a narrow niche.

Looking Ahead

Three months were certainly a good enough time to fill my head with thoughts and ideas. Now comes the part where these insights need sorting and weaving into ongoing projects here at TU Dortmund. Some collaborations initiated at UU are already continuing:

• Participation & Accessibility: Together we’re developing a scoping review exploring how people with cognitive accessibility needs experience their involvement in Human-Centered Design or Co-Design activities.
• Sustainability & Accessibility: We’re exchanging perspectives on sustainability and accessibility as value-based features of software development.

One thing is certain: I’m eager to return someday to this wonderful Swedish town, both professionally and personally. To anyone considering spending time with the HTO group: do it! Looking forward to being back, continuing working together and eventually share some joint research results on this blog 😊

A new edited volume from Padova University Press, Why EDI Matters: Equ(al)ity, Diversity and Inclusion in European Universities (2025), brings together contributions from scholars and practitioners across a wide range of European university contexts. Edited by Annalisa Oboe, Věra Sokolová, and Helena Wahlström Henriksson, the book positions EDI not as a “nice-to-have” add-on, but as a core issue for universities’ legitimacy, resilience, and democratic role in society. You find the book here.

Importantly, the book is published under a Diamond Open Access model, with the explicit aim of making current debates and evidence on EDI widely accessible.

How the book is structured

The volume is organised into three sections: education and curriculum; discrimination and violence; and institutional change through policy and practice.

A chapter authored by Åsa Cajander

Åsa Cajander is one of the book’s chapter authors. Her chapter with Beni Suranto, Tony Clear, and Ramesh Lal is titled:

“Overlooked by Design: Challenges and Opportunities of Incorporating Human-Centred Perspectives and EDI in IT Development During the AI Boom.”

The chapter addresses a recurring tension in digital development: technological progress and rapid deployment often outpace inclusive, human-centred practices. It argues that integrating EDI into IT development becomes even more complex in the context of contemporary AI systems, where issues such as bias, opacity, and uneven impacts on marginalised groups are well-documented concerns. The chapter frames “integrating EDI into AI” as a deliberate, end-to-end commitment from data and design decisions to stakeholder engagement and governance rather than a late-stage “ethics checklist.”

Why this collection may be helpful to read

One of the strengths of Why EDI Matters is that it does not treat EDI as purely abstract. Across chapters, the emphasis is on the everyday realities of implementation: what universities actually do, what kinds of resistance or trade-offs arise, how policies land in practice, and what can be learned from concrete cases across national and institutional contexts.

For readers working in higher education leadership, teaching and learning, research management, digitalisation, or workplace environment roles, the book offers a multi-voiced snapshot of where EDI efforts currently stand, and why they remain central to the future of universities.

HTO is involved in organising a special issue in Information Technology & People on People, Robots and AI at Work. The special issue examines how automation, robotics, and AI are reshaping work, job roles, and worker well-being, including questions of meaning, autonomy, cognitive load, participation, and competence development.

The guest editors are Erik Billing, Åsa Cajander, Rebecca Cort, Jessica Lindblom, and Virpi Roto.

The issue welcomes qualitative, quantitative, and mixed-methods contributions that critically examine the design, introduction, and use of AI and robots in contemporary work environments.

Manuscript submission is open from 17 December 2025 to 31 May 2026.

Full call for papers and submission details:
https://www.emeraldgrouppublishing.com/calls-for-papers/people-robots-and-ai-work

Inför World Usability Day som infaller andra torsdagen i november varje år påminns vi om varför frågan fortfarande är brännhet. I vardagen använder vi runt 25 system parallellt på jobbet. Små brister i ett system spiller snabbt över till nästa. Det som ser bra ut i en prototyp kan fallera i verklig drift med tidspress, kyla, bländande ljus och många handovers.

Samma kärnfråga kvarstår som för 25 år sedan: fungerar det för rätt användare, med rätt mål, i rätt situation. Idag är beroendena tätare, regelkraven fler och upphandlingar gör lokala justeringar svårare. Därför räcker det sällan att flytta en knapp. Vi behöver se hela arbetsmiljön: fysisk miljö, socialt klimat, kognitiv belastning, organisation, digital kvalitet och känslor. AI är nytt, men principerna är desamma. Otydliga mål, ansvar och stöd gör tekniken till ytterligare en belastning.

Tre saker som hjälper i praktiken:

1. Delat ansvar tidigt mellan roller som kompletterar varandra vid IT-införanden
2. Fokus på hela arbetsmiljön, inte bara gränssnitt
3. Skyddad tid för användare att prova, lära och justera

World Usability Day handlar om just detta: att göra tekniken användbar i verkligheten.

World Usability Day påminner oss om vardagens verklighet: teknik blir användbar först när den fungerar i sitt sammanhang!

Inom TARA-projektet undersöker vi hur automatisering, robotisering och AI påverkar arbetsmiljön för markpersonal på svenska flygplatser – till exempel lastare, flygplatstekniker och tankningspersonal.

Just nu genomför vi en enkätstudie för att samla in erfarenheter och perspektiv från er som arbetar i dessa yrken. Resultaten kommer att användas för att förebygga framtida arbetsmiljöproblem och för att lyfta fram både de positiva och de utmanande effekterna av ny teknik.

I den här korta filmen berättar vi mer om projektet och enkäten. Kontakta Jonathan Källbäcker (jonathan.kallbacker@it.uu.se) om du vill svara på enkäten!

TARA-projektet drivs av Uppsala universitet i nära samarbete med TYA – Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd, och finansieras av AFA Försäkring.

Tillsammans arbetar vi för att skapa en säkrare och mer hållbar arbetsmiljö i framtidens flygbransch.

Detta forskningsprojekt, DIGI-RISK, undersöker risker för hot, kränkningar eller trakasserier i samband med digital patientkontakt – till exempel via chatt, video eller meddelanden.  

Digitaliseringen av vården har gett stora möjligheter – men den har också medfört nya arbetsmiljörisker. I takt med att video- och chattkonsultationer blivit en allt vanligare del av vårdpersonalens vardag har också förekomsten av hot, trakasserier och gränsöverskridande beteenden ökat. Exempel på digitala aggressioner är hotfulla meddelanden i chattfunktioner, trakasserier via e-post, kränkningar i videosamtal (till exempel nedsättande ton, aggressivitet, sexistiskt eller rasistiskt språk), inspelning av samtal utan samtycke, spridning av personlig information i sociala medier med syfte att hänga ut personal, eller psykologisk press utanför arbetstid. 

Projektets syfte är att identifiera riskfaktorer kopplade till digitala aggressioner, undersöka skillnader mellan olika vårdprofessioner och utveckla riktlinjer för en tryggare digital arbetsmiljö. Forskningen kommer att genomföras med hjälp av bland annat intervjuer för att identifiera vilka faktorer som är avgörande för att dessa digitala verktyg ska vara effektiva och samtidigt stödja en hälsosam arbetsmiljö. 

Den första delstudien är en intervjustudie med sig till vårdpersonal med erfarenhet av digitala aggressioner – eller chefer vars personal har utsatts för detta. Du kan arbeta i primärvården, på sjukhus, hos en digital vårdgivare, eller annat. Genom att samla in erfarenhete mtida digitala vårdtjänster ska utformas och implementeras för att förbättra arbetsmiljön inom vården.  

Intervjuerna tar ca 60 minuter. Intervjun kan genomföras antingen på plats eller digitalt. Under intervjun får du svara på frågor om dina erfarenheter av digitala aggressioner. Vi frågar om ämnen som erfarenheter av digitala hot och trakasserier, hur det påverkar din arbetsmiljö, och vilka roller tekniken, kollegor och organisationen spelar för att skapa en trygg digital arbetsmiljö.  

Låter det intressant? Gör en intresseanmälan här så kontaktar vi dig för att boka in en tid för intervju! 

Fullständig information om studien hittar du här: Information till deltagare.pdf 

Vid frågor, kontakta ansvarig forskare, Åsa Cajander, e-post: asa.cajander@it.uu.se, telefon: 0704-250 786 
Uppsala universitet 

Den förra veckan hade vi en konferens där vi arbetade tillsammans med vårt teoretiska ramverk för att förstå hur artificiell intelligens, robotar och automatisering påverkar arbetslivet och människors engagemang i arbetet.

Vi som deltog var Jessica Lindblom, Andreas Bergqvist, Rebecca Cort, Åsa Cajander och Maria Normark.

Syftet med ramverket är att bättre förstå hur ny teknik påverkar samspelet mellan människor, organisation och teknik – och hur vi kan skapa förutsättningar för engagemang och hållbarhet i arbetslivet.

Under dagarna:

• diskuterade vi den empiriska data vi hittills har samlat in från olika branscher,
• började bygga vidare på en första version av vårt ramverk,
• och reflekterade kring vilka frågor som är mest centrala att ta med i det fortsatta arbetet.

En första version av ramverket finns beskriven i vår artikel Towards a Framework for Digital Work Engagement of Enabling Technologies (länk här) . Artikeln presenterar en grundläggande modell och de första resultaten, som vi nu arbetar vidare med för att utveckla och fördjupa.

Vi ser fram emot att jobba vidare med ramverket och att skriva en artikel om det!