Author: Åsa Cajander (Page 2 of 6)

I ett nytt forskningsprojekt riktar vi fokus mot en grupp som ofta hamnar utanför den digitala utvecklingen: kvinnor med erfarenhet av hemlöshet. Tillsammans med dessa kvinnor, civilsamhällesorganisationer och forskare från olika discipliner ska vi utforska hur digitala hälsotjänster kan utformas för att bättre stödja människor i utsatta och krispräglade livssituationer.

Projektet leds av Jenny Eriksson Lundström, och i teamet ingår även Sophie Gaber och Åsa Cajander. Tillsammans kombinerar vi kompetens inom informationssystem, vårdvetenskap, interaktionsdesign och inkluderande forskningsmetoder.

Under det kommande året kommer vi att arbeta med att vidareutveckla våra idéer, fördjupa samarbetet med målgruppen och skriva en större forskningsansökan. Målet är att skapa kunskap och lösningar som bygger på de erfarenheter och behov som kvinnor i hemlöshet själva lyfter fram – snarare än att försöka anpassa befintlig teknik i efterhand.

Vi hoppas kunna bidra till en mer rättvis och hållbar digital utveckling inom hälsoområdet.

Hur påverkar AI vår förståelse i utbildningssammanhang – och vad händer med lärandet när tekniken inte kan förklara sig?

I en ny artikel som jag skrivit tillsammans med Roger McDermott och Mats Daniels diskuterar vi hur generativ AI påverkar centrala pedagogiska begrepp som förklaring, förståelse och kompetens. Vi ser tydligt att många AI-verktyg, trots sin användbarhet, saknar det som ofta är avgörande i undervisning: möjligheten att förklara varför något är som det är.

I traditionell undervisning är förklaringar centrala – både för lärarens sätt att undervisa och för studentens sätt att visa förståelse. Men när tekniken blir ett svart låda, där svar ges utan transparens, kan själva lärandeprocessen påverkas negativt. Det gäller särskilt i STEM-ämnen där kausala samband är viktiga för att bygga en djupare förståelse.

Vi introducerar därför begreppet interrogabilitet – alltså AI-systemets förmåga att kunna besvaras och ifrågasättas. Det handlar om att bevara elevernas aktiva roll i lärandet, även när AI är en del av undervisningen. Vi menar att tekniken måste stödja dialog, kritiskt tänkande och reflektion – inte ersätta dem.

Ska AI bidra till utbildning på riktigt, behöver vi se bortom automatisering och istället ställa krav på system som stödjer förståelse. Det är först då AI kan bli ett verkligt pedagogiskt verktyg – snarare än ett snabbt genvägsverktyg.

---

Är du intresserad av AI, pedagogik och digital utbildning? Läs gärna artikeln här:
https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-031-93567-1_21

Under pandemin blev videomöten en naturlig del av vården. Men nu, när det digitala mötet inte längre är ett måste, väcks en ny fråga: vill patienterna fortsätta använda videokonsultationer även på längre sikt?

Detta är kärnfrågan i en studie som jag, Åsa Cajander, varit med och författat tillsammans med Irene Muli, Helena Hvitfeldt, Lovisa Jäderlund Hagstedt, Nadia Davoody, Marina Taloyan och Maria Hägglund. Vi undersöker vilka faktorer som påverkar långsiktig användning av videomöten i primärvården – och varför vissa patienter väljer att sluta använda dem.

Majoriteten vill fortsätta – men inte alla

Av de 451 patienter som deltog i vår undersökning uppgav 76 % att de gärna skulle vilja ha fler videomöten i framtiden. Men 24 % var mer tveksamma eller helt emot det. Vad avgör vem som vill fortsätta och vem som inte vill?

Vi såg att de som vill fortsätta oftare är i åldern 35–54 år, arbetar heltid och har en positiv inställning till tekniken. De använder även videomöten i andra sammanhang – till exempel i jobbet – och ser vårdens videomöten som en bekväm lösning när tiden är knapp.

Vad får människor att sluta?

De som inte vill fortsätta med videokonsultationer angav i första hand att de helt enkelt föredrar att träffa vårdpersonal ansikte mot ansikte. Detta gällde särskilt den yngsta åldersgruppen (16–34 år) – en något oväntad slutsats som pekar på att digitala vanor inte automatiskt innebär att man föredrar digital vård.

Andra skäl var att möten via video kändes mindre personliga eller att det var svårt att förstå vårdpersonalen. Intressant nog nämndes tekniska problem och användbarhet i mindre utsträckning än väntat.

En fortsatt digital klyfta?

Studien lyfter en oroande möjlighet: att både de yngsta och äldsta grupperna i befolkningen riskerar att halka efter i den digitala vårdutvecklingen. Vi pekar på att detta kan förstärka den redan existerande digitala klyftan. Erfarenhet, positiva attityder och känslan av att tekniken är frivillig verkar spela stor roll för om man vill fortsätta använda videomöten.

Vad betyder det här för framtidens vård?

Resultaten från vår studie visar att det inte räcker med att erbjuda tekniska lösningar – det krävs också förståelse för hur människor faktiskt upplever dem. Att skapa smidiga, användbara och personliga upplevelser är avgörande om videomöten ska bli en långsiktig del av vården.

Och kanske är det just där framtidens utmaning ligger: att hitta rätt balans mellan teknikens möjligheter och människors behov av närhet, förståelse och valfrihet.

Du hittar publikationen här: https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/1357633X231203267

In our recent paper From Assistance to Misconduct: Unpacking the Complex Role of Generative AI in Student Learning (published at the 2024 IEEE Frontiers in Education Conference), we explore how computing students use tools like ChatGPT—and where they draw the line between help and cheating. The paper is co-authored by Andreas Axelsson, Åsa Cajander, Daniel Tomas Wallgren, Mats Daniels, Udit Verma, Anna Eckerdal (Uppsala University), and Roger McDermott (Robert Gordon University, UK).

Based on interviews with nine students, we found that GenAI is deeply integrated into their workflows: for debugging, quizzing themselves before exams, and even overcoming motivational dips. One student noted they’d started consistently getting top grades thanks to AI-assisted study strategies.

What stood out most was the students’ own ethical reasoning. Most agreed that copy-pasting AI outputs felt like misconduct—but using GenAI for inspiration, feedback, or clarification was generally seen as acceptable. Still, the boundaries were blurry and often context-dependent.

The study raises questions not just about tools, but about pedagogy and policy. As educators, we need to better support students in navigating this grey zone—through clearer guidance and learning designs that promote reflection, not just results.

? Read the full paper here

Nyligen samlades TARA-projektets referensgrupp för att diskutera nästa steg i arbetet med att kartlägga och förbättra arbetsmiljön för flygplatspersonal i samband med införandet av ny teknik. Mötet bjöd på många värdefulla insikter, särskilt kring projektets slutprodukt, enkätdesign och hur vi bäst fångar olika dimensioner av arbetsmiljön.

TARA-projektet fokuserar på att öka kunskapen om hur nya tekniker – exempelvis automation, robotisering och AI – påverkar arbetsmiljön för lastare, flygplatstekniker och tankningspersonal på Sveriges flygplatser. Projektet bedrivs i nära samarbete med TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) inom ramen för ett aktionsforskningsupplägg, där forskare och praktik möts för att tillsammans skapa ny kunskap och lösningar. Genom fältstudier, intervjuer och en enkätstudie syftar projektet till att både förstå nuläget och skapa stöd för framtida implementeringar av teknik, med arbetsmiljö i fokus. Projektet är finansierat av AFA.

Vid vårens referensgruppsmöte diskuterades bland annat den framtida slutprodukten – en möjlig utbildning eller checklista som stöd vid teknikinförande – samt enkätens utformning. Deltagarna betonade vikten av att anpassa materialet till olika roller inom organisationen, och att både teknikanvändningens konsekvenser och införandeprocessen behöver belysas. Diskussionen visade också tydligt att arbetsmiljön bör betraktas ur flera perspektiv: fysiskt, psykosocialt, kognitivt, organisatoriskt, digitalt och emotionellt.

Vi fick också många konkreta tips kring exempelvis hur teknikanvändning kan kategoriseras i enkäten och vad som kan underlätta en hög svarsfrekvens.

Vill du läsa mer om projektets tidigare referensgruppsmöte från hösten 2024? Ta gärna del av det här inlägget: Highlights from the TARA project’s second reference group meeting

Vi ser fram emot att fortsätta det gemensamma arbetet framåt och tackar alla deltagare för ett engagerat och tankeväckande möte!

Teknikutvecklingen går snabbt framåt, och flygbranschen är inget undantag. Automatisering, AI och digitala verktyg förändrar arbetsmiljön för markpersonal på flygplatser. Det AFA-finansierade TARA-projektet (Teknik, Arbetsmiljö och Resiliens i Arbetslivet) undersöker hur dessa nya tekniker påverkar arbetsmiljön för lastare, flygplatstekniker och tankningspersonal. Projektet drivs av forskare från Uppsala universitet i samarbete med branschorganisationen TYA (Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd) och syftar till att identifiera både möjligheter och risker med digitaliseringen.

En viktig del av projektet är att ta fram konkreta rekommendationer för en säker och hållbar implementering av ny teknik. Jonathan Källbäcker har sammanställt en rad praktiska råd som nu finns publicerade på TYAs hemsida (länk här). Dessa riktar sig till flygplatschefer, operativa chefer och personalansvariga samt till fackligt engagerade och skyddsombud.

Rekommendationer för en bättre arbetsmiljö vid införande av ny teknik

För dig som är flygplatschef

• Prioritera arbetsmiljö som en central del vid införandet av ny teknik – både fysisk, organisatorisk och social arbetsmiljö.
• Dela erfarenheter mellan flygplatser för att lära av varandra.
• Kommunicera vikten av en god arbetsmiljö till alla involverade och se till att de förstår dess betydelse.
• Involvera och engagera medarbetarna i processen samt planera för relevant utbildning.
• Säkerställ att tekniken är användarvänlig genom att låta markpersonalen vara delaktiga i designprocessen.

För dig som arbetar som operativt ansvarig, personalansvarig eller chef för tekniska avdelningar

• Håll dig uppdaterad om ny teknik och regelverk och informera markpersonalen kontinuerligt.
• Undersök noga hur tekniken används i praktiken och identifiera eventuella behov av anpassningar.
• Följ upp hur tekniken påverkar arbetsuppgifter och arbetsbelastning.
• Avsätt tid under arbetspassen för personalen att testa och utvärdera tekniken.

För dig som är fackligt engagerad eller skyddsombud

• Se till att arbetstagarna får möjlighet att delta i tester av ny teknik.
• Håll dig informerad om tekniska innovationer och nya arbetsmiljökrav.
• Identifiera när och var det går att ställa arbetsmiljökrav under införandeprocessen.
• För en tydlig dialog med chefer, utvecklare och externa aktörer om personalens behov.
• Påpeka vikten av att avsätta tid för säker och effektiv teknikanvändning.

Vikten av en genomtänkt implementering

Teknik kan bidra till en mer effektiv och hållbar arbetsmiljö, men det är avgörande att den införs på rätt sätt. Genom att följa dessa rekommendationer kan flygplatser säkerställa att digitalisering blir en positiv förändring för både verksamheten och personalen.

Läs mer om TARA-projektet och rekommendationerna på TYAs hemsida: TYA – Projekt och områden.

The integration of artificial intelligence (AI) in the workplace is reshaping how professionals engage with their work. In a recent study, researchers Andreas Bergqvist, Tony Clear, Mats Daniels, Niklas Humble, Marta Larusdottir, Maria Normark, and Sofia Ouhbi explored how AI affects work engagement among IT professionals through the lens of Self-Determination Theory (SDT). Their research provides insights into both the opportunities and challenges of AI-driven work environments.

The Dual Impact of AI on Work Engagement

The study found that AI tools, such as UiPath and GitHub Copilot, improve efficiency by automating routine tasks. This allows IT professionals to focus on more complex and creative aspects of their work, enhancing their perceived competence—a key component of work engagement according to SDT. However, this efficiency gain comes with challenges, particularly the need for continuous learning and adaptation.

Some professionals view AI as an empowering assistant that supports them in their work, while others feel pressure to deepen their AI knowledge to keep up with industry expectations. The researchers highlight that while AI can enhance competence and autonomy, its rapid evolution demands a significant investment in skill development.

Learning and Adaptation: A Necessity in AI-Driven Work

One key theme that emerged from the interviews was continuous learning. Since formal AI training is often lacking, IT professionals rely on self-directed learning through online resources, internal communities, and hands-on experimentation. Many also use AI itself as a learning tool, leveraging it for brainstorming ideas, debugging, or validating their work.

However, the study also found that AI’s accuracy and reliability remain concerns. Professionals hesitate to fully trust AI outputs without verification, indicating that AI should complement—not replace—human expertise.

AI’s Influence on Motivation and Collaboration

The study revealed that AI both enhances and disrupts traditional work dynamics. Some participants felt that AI increased their autonomy, enabling them to solve problems independently before turning to colleagues. Others noted that AI might reduce direct collaboration, as employees increasingly rely on AI-generated insights rather than consulting team members.

Future Considerations: Designing AI-Integrated Workplaces

The findings suggest that for AI to positively impact work engagement, organizations must balance efficiency with employee well-being. AI should be designed to support human competencies, allowing professionals to grow rather than feel displaced. Companies should also invest in structured AI training to ensure that employees are equipped to navigate this evolving landscape.

Final Thoughts

As AI continues to reshape industries, its impact on work engagement will depend on how well it is integrated into professional workflows. By understanding AI’s effects on competence, learning, and motivation, organizations can better navigate the challenges and opportunities of this transformation.

For those interested in workplace digitalization, this research underscores the importance of human-centered AI design, ensuring that technological advancements enhance—not hinder—professional engagement.

---

Reference

Cajander, Å., Bergqvist, A., Clear, T., Daniels, M., Humble, N., Larusdottir, M., Normark, M., & Ouhbi, S. (2024). AI and work engagement: A study of IT professionals through the lens of self-determination theory. Uppsala University.

Involving diverse stakeholders—patients, caregivers, and healthcare professionals—in research is a cornerstone of participatory health research (PHR). But how do we ensure that everyone, regardless of their background, can actively contribute to meaningful research? A recent study sheds light on Stakeholder Skill Training (SST), highlighting its critical role in empowering participants and fostering mutual learning.

The Challenge: Bridging Knowledge Gaps

Participatory research requires a shift in traditional research roles. Patients and healthcare professionals bring valuable lived experiences, but they may not be familiar with research methodologies. Similarly, researchers may lack experience in co-creation with non-researchers. This creates a knowledge gap that can hinder collaboration.

To address this, SST provides tailored training that equips stakeholders with the skills needed to engage confidently. However, the study reveals that there is no one-size-fits-all approach—training varies widely depending on the project’s goals and the participants’ backgrounds.

Five Key Themes in Stakeholder Skill Training

Through a workshop at NordiCHI 2022, researchers explored what makes SST effective. The discussions led to five crucial themes:

1. The Terminology Debate: Is “Training” the Right Word?
   The term training implies a top-down approach, where knowledge is delivered from an expert to a learner. However, participatory research is about mutual learning, where everyone brings expertise. Should we call it collaborative learning instead?
2. Hierarchy, Power, and Culture
   Traditional research settings often reinforce power imbalances between researchers and participants. SST should promote equitable partnerships, where different forms of expertise—academic, professional, and lived experience—are equally valued.
3. Mutual Learning: A Two-Way Street
   Researchers learn as much from patients and professionals as they do from textbooks. SST should be designed as a dialogue, rather than a unidirectional learning process.
4. Creating a Common Language
   Different disciplines and stakeholders may use the same words with different meanings. For instance, the term implementation means something different to health researchers than it does to software developers. Establishing a shared vocabulary is key to avoiding misunderstandings.
5. Inclusivity: Reducing Barriers to Participation
   Not all stakeholders have the same access to time, education, or resources. Effective SST must ensure accessibility—from financial compensation to flexible training formats that accommodate diverse needs.

Moving Forward: Making Stakeholder Training Work

The study suggests several best practices for designing effective SST:

• Define a common vocabulary together with stakeholders.
• Focus on mutual learning rather than one-way instruction.
• Create a safe and inclusive learning environment.
• Recognize and address power dynamics early in the process.
• Adapt training to the time constraints of participants, particularly patients and healthcare workers.

By rethinking how we train stakeholders, we can make participatory health research more inclusive, impactful, and empowering.

You find the full paper here: https://link.springer.com/chapter/10.1007/978-3-031-77318-1_33

Vi är stolta över att kunna meddela att DOME-konsortiet har beviljats fortsatt finansiering från Forte för att stärka forskningen kring patienters tillgång till sina journaler och delad hälsodata. Med den snabbt växande digitaliseringen av hälso- och sjukvården och den nya EU-förordningen om ett gemensamt European Health Data Space (EHDS) står vi inför en tid av stora förändringar och möjligheter.

Vad är DOME-konsortiet?

DOME (Deployment of Online Medical Records and eHealth Services) är ett forskningskonsortium som har varit en ledande aktör inom forskning om patienters tillgång till sin journal online och relaterade e-hälsotjänster sedan 2012. Konsortiet har producerat över 130 forskningspublikationer, varav mer än 30 publicerades under de senaste tre åren.

DOME är unikt genom att samla forskare från flera discipliner och olika karriärnivåer – från doktorander till professorer – inom områden som teknik, samhällsvetenskap, medicin och humaniora. Konsortiet har en stark nordisk förankring men verkar också internationellt, med samarbeten i Europa och USA.

Varför är DOME-konsortiet mer relevant än någonsin?

Den nya EU-förordningen om European Health Data Space (EHDS), som införs 2024, kommer att förändra hanteringen av hälsodata i hela Europa. Den syftar till att:

• Skapa en gemensam standard för hur hälsodata delas mellan EU-länderna.
• Ge patienter ökad kontroll över sin egen hälsodata.
• Stärka patientsäkerhet och integritetsskydd.

Men även om Sverige ligger långt fram i digital journalåtkomst via 1177.se, finns flera utmaningar där DOME-konsortiets forskning kan bidra, bland annat:

• Ojämlik tillgång till journaler – Alla vårdgivare är inte anslutna, vissa kliniska områden (t.ex. psykiatri) exkluderas fortfarande.
• Brist på ombudsfunktioner – Vuxna patienter kan i dag inte ge en anhörig fullständig tillgång till sin journal.
• Begränsade möjligheter för patientinvolvering – Patienter kan inte kommentera sin journal, flagga felaktigheter eller tillföra egna hälsodata.
• Informationssäkerhet och cyberskydd – Hur skyddar vi patientdata i en tid av ökande digitala hot?

DOME-konsortiet har en unik möjlighet att inte bara bidra med forskning utan också att påverka hur dessa frågor hanteras på både nationell och europeisk nivå.

Vad innebär den nya finansieringen?

Den nya finansieringen från Forte innebär att DOME-konsortiet kan:

• Fördjupa och bredda samarbetet med nordiska och europeiska forskare.
• Vidareutveckla internationella samarbeten med nya kontakter i Storbritannien, Tyskland, Bulgarien, Kroatien och Georgien.
• Bidra till den svenska implementeringen av EHDS genom samarbete med E-hälsomyndigheten och andra aktörer.
• Delta i policy- och beslutsprocesser genom internationella konferenser och seminarier.

Vill du veta mer?

Vi ser fram emot att fortsätta dela med oss av våra forskningsresultat och insikter genom seminarier, konferenser och publikationer. Håll utkik på vår webbplats domeconsortium.org för uppdateringar och möjligheter att engagera dig i vårt arbete!

Rose-Mharie Åhlfelth, Maria Hägglund och Åsa Cajander leder DOME-konsotriet.

Tack till Forte för förtroendet – vi ser fram emot tre spännande år av forskning och samverkan!

---