Arbetet pågår för fullt i AROA-projektet vilket handlar om arbetsengagemang vid automatisering, robotisering, och artificiell intelligens (AI) inom tre skilda sektorer i arbetslivet: IT, tåg, samt lantbruk. AROA finansieras av Afa försäkringar och en del i projektets genomförande är att organisera regelbundna träffar med referensgruppen. För några veckor sedan var det återigen dags för avstämning och erfarenhetsutbyte mellan projektdeltagare och medlemmar i referensgruppen. Denna gången genomfördes träffen digitalt under en förmiddag
Det blev glada tillrop när vi inledde med att berätta att tankegångar och erfarenheter från vårt första referensgruppsmöte har bidragit till vårt uppmärksammade konferensbidrag på AHFE-konferensen i Nice, Frankrike tidigare i somras. Där erhöll vi utmärkelsen ”Best Paper Award” för publikationen ”Towards a framework for digital work engagement of enabling technologies”.
Nästa punkt på agendan var en uppdatering av den pågående litteraturstudien gällande digitalt arbetsengagemang. De preliminära resultaten indikerar att många studier är utförda i Kina och Tyskland men ingen explicit i en svensk kontext. Likaså varierade arbetskontexterna och typen av teknik väldigt stort. IT-sektorn fanns med men varken tåg- eller lantbrukssektorn. Några iakttagelser så här långt är att återkommande resurser som nämns är stöd, autonomi, och meningsfullhet samt att krav kan upplevas utmanande eller hindrande. Givetvis skiljer det sig vad som anses vara resurser eller krav mellan olika former av arbeten. Värt att nämna är att få studier nämner konsekvenser av engagemang vid automatisering eller digitalisering. Vi hade sedan en diskussion där deltagarna reflekterade över hur de tentativa resultaten tog sig uttryck i deras respektive områden.
Sedan presenterades mer specifika resultat och tentativa fynd från de tre sektorerna. Med början i IT-sektorn så presenterades två examensarbeten som har genomförts inom ramen för projektet. Det ena arbetet handlade om hur AI-verktyg påverkar IT-professionellas känsla av flow baserat på analyser av dryga 10-talet intervjuer. Slutsatsen var att AI-verktyg kan underlätta delar av arbetsflödet och stödja repetitiva uppgifter, men att de inte är förknippat med att uppnå flow. Det andra examensarbetet handlade om hur användning och effekter av AI-verktyg på tekno-engagemang hos UX designers baserat på analyser av knappa tio-talet intervjuer. Slutsatsen var att AI-verktygen kan potentiellt förbättra tekno-engagemanget, förutsatt att de överensstämmer med UX-designernas värderingar och arbetsflöden. AI-teknikens roll i kreativa branscher ökar, vilket gör det viktigt att utforska hur verktygen optimalt kan stödja digitalt arbetsengagemang och produktivitet. Sedan presenterades resultaten från en omfattande intervjustudie av professionella aktörer gällande AI i IT-branschen kopplat till verktyg och arbetsdynamik i förändring. Resultaten visar exempelvis att många olika AI-verktyg används, olika motiveringar nämns till varför man använder AI-verktyg. Det finns flera möjligheter och utmaningar kopplat till användningen. Intressant var att ingen upplevde att de fick mindre att göra trots att AI:n utförde några av arbetsuppgifterna. En av slutsatserna är att balansen mellan att dra nytta av AI och att hantera dess utmaningar är avgörande för framtiden.
För tågsektorn pågår intervjuerna för fullt med lokförare och tågplanerare. Några tentativa fynd så här långt indikerar att kärnan i arbetet för trafikplanerare är den kreativa problemlösningen som de upplever som väldigt engagerande. Kärnan i arbetet för lokförare är att framföra tåget, de ser den automatiserande tekniken som ett effektiviserande stöd och upplever inte att tekniken tar över det som engagerar med jobbet. Det framträder en bild av att båda dessa yrkesgrupper är starkt kopplade till tid samt upplever en stor ansvarskänsla och att de har ett helhetsperspektiv på tågtrafiken. Det är viktigt att tekniska implementationer inte underminerar dessa värden. Fler intervjuer genomförs i nuläget och mer konkreta fynd hoppas vi kunna presentera under våren 2025.
För lantbrukssektorn visar de tentativa fynden från gårdsbesöken på gårdar med mjölkrobotar att det finns en stor omsorgskänsla för kor, mjölkningsrobotar och anställda. Arbetsengagemanget verkar främst drivas av en kombination av meningsfullhet och passion för att bruka marken och ta hand om korna samt självständighet och frihet i utförandet av arbetet på gården. Fördelar med mjölkningsrobotar är den ökade automatisering av fysiskt krävande arbetsuppgifter, bättre datainsamling och analys samt ökad precision, självständighet och djurvälfärd. Nackdelar som nämns är exempelvis tekniska problem, begränsad flexibilitet hos roboten samt att kunna samla och analysera data smidigt och enkelt från olika IT-system på gården. Det digitala arbetsengagemanget tar sig uttryck på två nivåer. Dels generellt när lantbrukarna upplever en bättre kontroll för att följa upp sina djur och mjölkproduktionen. Några nämner att de blir sporrade av siffrorna över hur mycket mjölk som korna producerar varje dag. Dels mer konkret, där tekniken förstärker en positiv upplevelse “här och nu” som främjar det digitala arbetsengagemanget. Exempelvis kan man avläsa på skärmen hur mjölkflödet är i en spene i realtid, vilket är mycket svårare att uppfatta utan teknikens stöd. Inom lantbruket sker en snabb utveckling av AI och nya tekniker men upptaget sker inte lika snabbt i lantbruket på grund av höga investeringskostnader. Likaså uppmärksammas behovet att ha dubbla kompetenser, då anställda behöver både ha ett gott ’djuröga’ för att kunna läsa av korna samt ett gott ’robotöga’ för att hantera mjölkningsroboten och de andra IT-systemen vilket sammantaget försvårar rekryteringen till lantbruksnäringen. Vi kommer under senhösten och vintern att genomföra fortsatt datainsamling genom intervjuer av fler lantbrukare och även inkludera växtodling där det finns många tekniska för precisionsodling vilka dock inte används i lika stor grad som mjölkningsrobotar.
Dagens avslutades med en diskussion om hur förändringar av arbetsdynamiken, dvs vem som gör vad i utförandet av arbetsuppgifterna – tekniken eller människan – i respektive sektor och dess påverkan på det digitala arbetsengagemanget.
Det är alltid inspirerande och givande att diskutera våra delresultat med representanter från näringslivet och andra forskare samt få inblick i deras vardag på arbetet. Vi ser fram emot nästa träff våren 2025 som blir på plats här vid Uppsala Universitet.
Jessica Lindblom och Andreas Bergqvist