Month: November 2024

Summering av referensgruppsmötet i AROA-projektet oktober 2024

Arbetet pågår för fullt i AROA-projektet vilket handlar om arbetsengagemang vid automatisering, robotisering, och artificiell intelligens (AI) inom tre skilda sektorer i arbetslivet: IT, tåg, samt lantbruk. AROA finansieras av Afa försäkringar och en del i projektets genomförande är att organisera regelbundna träffar med referensgruppen. För några veckor sedan var det återigen dags för avstämning och erfarenhetsutbyte mellan projektdeltagare och medlemmar i referensgruppen. Denna gången genomfördes träffen digitalt under en förmiddag

Det blev glada tillrop när vi inledde med att berätta att tankegångar och erfarenheter från vårt första referensgruppsmöte har bidragit till vårt uppmärksammade konferensbidrag på AHFE-konferensen i Nice, Frankrike tidigare i somras. Där erhöll vi utmärkelsen ”Best Paper Award” för publikationen ”Towards a framework for digital work engagement of enabling technologies”.


Nästa punkt på agendan var en uppdatering av den pågående litteraturstudien gällande digitalt arbetsengagemang. De preliminära resultaten indikerar att många studier är utförda i Kina och Tyskland men ingen explicit i en svensk kontext. Likaså varierade arbetskontexterna och typen av teknik väldigt stort. IT-sektorn fanns med men varken tåg- eller lantbrukssektorn. Några iakttagelser så här långt är att återkommande resurser som nämns är stöd, autonomi, och meningsfullhet samt att krav kan upplevas utmanande eller hindrande. Givetvis skiljer det sig vad som anses vara resurser eller krav mellan olika former av arbeten. Värt att nämna är att få studier nämner konsekvenser av engagemang vid automatisering eller digitalisering. Vi hade sedan en diskussion där deltagarna reflekterade över hur de tentativa resultaten tog sig uttryck i deras respektive områden.

Sedan presenterades mer specifika resultat och tentativa fynd från de tre sektorerna. Med början i IT-sektorn så presenterades två examensarbeten som har genomförts inom ramen för projektet. Det ena arbetet handlade om hur AI-verktyg påverkar IT-professionellas känsla av flow baserat på analyser av dryga 10-talet intervjuer. Slutsatsen var att AI-verktyg kan underlätta delar av arbetsflödet och stödja repetitiva uppgifter, men att de inte är förknippat med att uppnå flow. Det andra examensarbetet handlade om hur användning och effekter av AI-verktyg på tekno-engagemang hos UX designers baserat på analyser av knappa tio-talet intervjuer. Slutsatsen var att AI-verktygen kan potentiellt förbättra tekno-engagemanget, förutsatt att de överensstämmer med UX-designernas värderingar och arbetsflöden. AI-teknikens roll i kreativa branscher ökar, vilket gör det viktigt att utforska hur verktygen optimalt kan stödja digitalt arbetsengagemang och produktivitet. Sedan presenterades resultaten från en omfattande intervjustudie av professionella aktörer gällande AI i IT-branschen kopplat till verktyg och arbetsdynamik i förändring. Resultaten visar exempelvis att många olika AI-verktyg används, olika motiveringar nämns till varför man använder AI-verktyg. Det finns flera möjligheter och utmaningar kopplat till användningen. Intressant var att ingen upplevde att de fick mindre att göra trots att AI:n utförde några av arbetsuppgifterna. En av slutsatserna är att balansen mellan att dra nytta av AI och att hantera dess utmaningar är avgörande för framtiden.

För tågsektorn pågår intervjuerna för fullt med lokförare och tågplanerare. Några tentativa fynd så här långt indikerar att kärnan i arbetet för trafikplanerare är den kreativa problemlösningen som de upplever som väldigt engagerande. Kärnan i arbetet för lokförare är att framföra tåget, de ser den automatiserande tekniken som ett effektiviserande stöd och upplever inte att tekniken tar över det som engagerar med jobbet. Det framträder en bild av att båda dessa yrkesgrupper är starkt kopplade till tid samt upplever en stor ansvarskänsla och att de har ett helhetsperspektiv på tågtrafiken. Det är viktigt att tekniska implementationer inte underminerar dessa värden. Fler intervjuer genomförs i nuläget och mer konkreta fynd hoppas vi kunna presentera under våren 2025.


För lantbrukssektorn visar de tentativa fynden från gårdsbesöken på gårdar med mjölkrobotar att det finns en stor omsorgskänsla för kor, mjölkningsrobotar och anställda. Arbetsengagemanget verkar främst drivas av en kombination av meningsfullhet och passion för att bruka marken och ta hand om korna samt självständighet och frihet i utförandet av arbetet på gården. Fördelar med mjölkningsrobotar är den ökade automatisering av fysiskt krävande arbetsuppgifter, bättre datainsamling och analys samt ökad precision, självständighet och djurvälfärd. Nackdelar som nämns är exempelvis tekniska problem, begränsad flexibilitet hos roboten samt att kunna samla och analysera data smidigt och enkelt från olika IT-system på gården. Det digitala arbetsengagemanget tar sig uttryck på två nivåer. Dels generellt när lantbrukarna upplever en bättre kontroll för att följa upp sina djur och mjölkproduktionen. Några nämner att de blir sporrade av siffrorna över hur mycket mjölk som korna producerar varje dag. Dels mer konkret, där tekniken förstärker en positiv upplevelse “här och nu” som främjar det digitala arbetsengagemanget. Exempelvis kan man avläsa på skärmen hur mjölkflödet är i en spene i realtid, vilket är mycket svårare att uppfatta utan teknikens stöd. Inom lantbruket sker en snabb utveckling av AI och nya tekniker men upptaget sker inte lika snabbt i lantbruket på grund av höga investeringskostnader. Likaså uppmärksammas behovet att ha dubbla kompetenser, då anställda behöver både ha ett gott ’djuröga’ för att kunna läsa av korna samt ett gott ’robotöga’ för att hantera mjölkningsroboten och de andra IT-systemen vilket sammantaget försvårar rekryteringen till lantbruksnäringen. Vi kommer under senhösten och vintern att genomföra fortsatt datainsamling genom intervjuer av fler lantbrukare och även inkludera växtodling där det finns många tekniska för precisionsodling vilka dock inte används i lika stor grad som mjölkningsrobotar.

Dagens avslutades med en diskussion om hur förändringar av arbetsdynamiken, dvs vem som gör vad i utförandet av arbetsuppgifterna – tekniken eller människan – i respektive sektor och dess påverkan på det digitala arbetsengagemanget.

Det är alltid inspirerande och givande att diskutera våra delresultat med representanter från näringslivet och andra forskare samt få inblick i deras vardag på arbetet. Vi ser fram emot nästa träff våren 2025 som blir på plats här vid Uppsala Universitet.

Jessica Lindblom och Andreas Bergqvist

Biomimicry for Human-Computer Interaction: Insights from workshops hosted at the HTO group at Uppsala University in 2023 and 2024.

As technology continues to evolve, so do the ways people interact with it. From wearables and voice-based systems to virtual and augmented reality (VR and AR), sensors, and artificial intelligence (AI), human interaction with digital systems has transformed drastically. Simultaneously, urgent challenges affecting the health of the planet, including climate change, biodiversity loss, and inequality, has made the role of research and design in transformative change increasingly important as we pursue a sustainable, just and resilient future. These transformations push the boundaries of Human-Computer Interaction (HCI), as it necessitates the integration of the many different ways people engage with technology. Biomimicry, or biometrics, the practice of emulating forms, functions, and systems found in nature (Vincent et al., 2006), offers a unique approach to designing HCI systems that are intuitive, regenerative, and sustainable.

Why Biomimicry for HCI?

Biomimicry invites HCI researchers and designers to rethink interactions with technologies. Beyond inspiring new design aesthetics, biomimicry offers insights into designing systems that process data intuitively, sends and receives signals, respond dynamically, and adapt as living organisms do within their ecosystems. By applying design principles abstracted from nature, HCI researchers and designers can create systems that are more adaptable, environmentally responsive, and seamlessly integrated with users’ surroundings. When we incorporate these adaptive strategies into HCI, we can create interfaces that are more intuitive and efficient, using fewer resources and contributing to a regenerative approach to technology. Nature is a network of adaptive interfaces that continuously sense, process, and respond to environmental signals. Imagine if our digital systems could similarly evolve and adapt based on changes in their environment.

Workshop Highlights: Exploring Nature’s Blueprint for HCI

At two recent “Biomimicry for HCI” workshops at Uppsala University, participants delved into nature’s models of sensing, processing, and adapting to information, discovering ways to inspire “living” interfaces. In such interfaces, information is not merely displayed but dynamically revealed in response to environmental cues. The workshops aimed to:

  • Bridge biomimicry and HCI: Participants brainstormed and conceptualized interfaces inspired by natural, organic processes.
  • Go beyond screen-based interaction: Moving away from traditional, screen-centered designs, they considered how natural systems communicate, sense, and process data.
  • Design for sustainability and intuitiveness: By translating nature’s efficient, adaptive mechanisms, participants envisioned HCI systems that are integrated within their environments, where users interact with a system that feels responsive and organically integrated.

Conclusion: Toward a Biomimicry-Inspired HCI

The workshops offered new perspectives on designing HCI systems that emulate models found in nature. By emulating nature’s strategies for adaptation and sustainability, we can create HCI systems that are not only intuitive but also deeply integrated with their environments. This reframing encourages researchers and designers to approach interfaces as living entities that, like natural systems, process and adapt to sensory data fluidly, responding to users as ecosystems respond to environmental cues. Nature does more than aesthetically inspire, it offers models for creating HCI frameworks where the interface itself becomes a dynamic, living system, continuously adapting to and engaging with its surroundings.

In the rapidly evolving field of HCI, biomimicry offers an approach beyond conventional screen-based interaction toward a future where interfaces breathe, respond, and co-exist in harmony with the natural world.

If you are interested in exploring ideas in biomimicry for HCI, please reach out to Karin van den Driesche at c.j.h.m.vandendriesche@uva.nl or info@kadendesign.nl. Additionally, you can download the worksheet, Biomimicry Using Shape Change in Nature, for a hands-on approach: Download Worksheet.