Elektroniska journalsystem har förändrat sjukvården i grunden. De gör det möjligt att hantera stora mängder information, minska risker och skapa bättre överblick. Men för många yrkesgrupper innebär de också nya roller och arbetsuppgifter. En av de yrkesgrupper som påverkas mest är de kliniska apotekarna – de experter som arbetar för att säkerställa att läkemedelsanvändningen på sjukhus är säker och korrekt.
En ny studie av Celina Sving och Åsa Cajander vid Uppsala universitet visar hur kliniska apotekare på ett svenskt universitetssjukhus upplever arbetet med elektroniska journalsystem (EHR). Studien bygger på intervjuer och visar både på utmaningar och möjligheter.
Tre centrala utmaningar
- Komplexa ordinationer – Att hantera doseringsscheman och specialfall i journalsystemet är ofta tekniskt krångligt. Detta leder ibland till att läkemedelsordinationer skrivs in som fritext, vilket ökar risken för missförstånd.
- Bristfälligt beslutsstöd – Systemets varningar tar inte alltid hänsyn till patientens hela situation, vilket gör att många av dem blir irrelevanta eller ignoreras.
- Fragmenterad information – Viktig läkemedelsdata finns utspridd i flera system som inte alltid synkar med varandra, exempelvis mellan journalsystem och nationella databaser. Detta gör att apotekarna får ägna tid åt ”detektivarbete” för att skapa sig en helhetsbild.
Men det finns också möjligheter
Trots problemen framträder också flera positiva aspekter:
- Säkerhetsfunktioner som interaktionskontroller och mallar hjälper till att förhindra misstag.
- Samarbete med läkare stärks när apotekarna, tack vare sin systemkunskap, kan fungera som stöd och ibland ”superanvändare”.
- Utökade rättigheter i systemen gör att apotekare själva kan justera ordinationer i vissa fall, vilket sparar tid och minskar belastningen på läkarna.
En ny roll i vården
Studien visar att kliniska apotekare i praktiken har gått från att vara rena läkemedelsexperter till att också bli systemnavigatörer. De hanterar inte bara medicinska frågor, utan kompenserar även för systemens brister. Detta ger dem en central roll för patientsäkerheten – men det är också ett tecken på att journalsystemen behöver utvecklas.
Slutsats
För att bättre stödja vårdens arbete behöver journalsystemen designas med apotekarnas erfarenheter och arbetsflöden i åtanke. Om systemen blir mer intuitiva och bättre integrerade kan apotekarna i högre grad ägna sig åt det de är bäst på – att vara experter på läkemedel och bidra till en tryggare och mer effektiv vård.