Digital vård växer snabbt. Samtidigt förändras arbetsmiljön för vårdpersonal, och en fråga som fått allt mer uppmärksamhet är hot och trakasserier i digitala vårdmöten.
I forskningsprojektet DIGI-RISK studerar vi hur sådana risker uppstår och hur de kan förebyggas. Nyligen började Sofia Thunberg som postdoktor i projektet. Vi ställde några frågor för att lära känna henne och höra mer om hennes arbete.
Kan du kort presentera dig själv och din forskningsbakgrund?
Jag är doktor i kognitionsvetenskap och har en bakgrund inom människa-datorinteraktion med särskilt fokus på ny teknik i olika vårdsammanhang. Bland annat har jag forskat kring införandet av välfärdsteknik inom äldrevården, sociala robotar som psykosocialt stöd för äldre med demens på omsorgsboenden och barn med autism inom specialisttandvården, användningen av generativ AI inom primärvården samt medicintransporter med drönare. Något jag tidigt intresserade mig för var hur vårdpersonalen påverkas i sitt arbete av att ny teknik införs och jag har bland annat tittat på förekomsten av technostress.
Vad gjorde att du ville arbeta i DIGI-RISK-projektet?
Hot och trakasserier inom vården är ett stort och välkänt arbetsmiljöproblem som möjliggörs på ett nytt sätt via den digitala tekniken. Användningen av digitala vårdmöten är idag utbredd medan forskningen kring dess konsekvenser på arbetsmiljön ligger efter. Jag tycker det är spännande med ett projekt som undersöker ett sådant nytt forskningsområde och som också är väldigt relevant ur ett svenskt perspektiv.
Vad kommer du främst att arbeta med i projektet?
Mitt huvudfokus ligger på att utforma en nationell enkät där ett delmål är att validera ett nytt enkätinstrument för att mäta förekomsten och intensiteten av hot och trakasserier i digitala vårdmöten.
Vad hoppas du att forskningen ska bidra med framöver?
Jag hoppas att projektet kommer leda till ett ökat fokus på vikten av ett aktivt arbetsmiljöarbete för användningen av digitala vårdmöten och att vårdanställda kan känna sig tryggare på sin arbetsplats.
