Month: September 2025

Detta forskningsprojekt, DIGI-RISK, undersöker risker för hot, kränkningar eller trakasserier i samband med digital patientkontakt – till exempel via chatt, video eller meddelanden.  

Digitaliseringen av vården har gett stora möjligheter – men den har också medfört nya arbetsmiljörisker. I takt med att video- och chattkonsultationer blivit en allt vanligare del av vårdpersonalens vardag har också förekomsten av hot, trakasserier och gränsöverskridande beteenden ökat. Exempel på digitala aggressioner är hotfulla meddelanden i chattfunktioner, trakasserier via e-post, kränkningar i videosamtal (till exempel nedsättande ton, aggressivitet, sexistiskt eller rasistiskt språk), inspelning av samtal utan samtycke, spridning av personlig information i sociala medier med syfte att hänga ut personal, eller psykologisk press utanför arbetstid. 

Projektets syfte är att identifiera riskfaktorer kopplade till digitala aggressioner, undersöka skillnader mellan olika vårdprofessioner och utveckla riktlinjer för en tryggare digital arbetsmiljö. Forskningen kommer att genomföras med hjälp av bland annat intervjuer för att identifiera vilka faktorer som är avgörande för att dessa digitala verktyg ska vara effektiva och samtidigt stödja en hälsosam arbetsmiljö. 

Den första delstudien är en intervjustudie med sig till vårdpersonal med erfarenhet av digitala aggressioner – eller chefer vars personal har utsatts för detta. Du kan arbeta i primärvården, på sjukhus, hos en digital vårdgivare, eller annat. Genom att samla in erfarenhete mtida digitala vårdtjänster ska utformas och implementeras för att förbättra arbetsmiljön inom vården.  

Intervjuerna tar ca 60 minuter. Intervjun kan genomföras antingen på plats eller digitalt. Under intervjun får du svara på frågor om dina erfarenheter av digitala aggressioner. Vi frågar om ämnen som erfarenheter av digitala hot och trakasserier, hur det påverkar din arbetsmiljö, och vilka roller tekniken, kollegor och organisationen spelar för att skapa en trygg digital arbetsmiljö.  

Låter det intressant? Gör en intresseanmälan här så kontaktar vi dig för att boka in en tid för intervju! 

Fullständig information om studien hittar du här: Information till deltagare.pdf 

Vid frågor, kontakta ansvarig forskare, Åsa Cajander, e-post: asa.cajander@it.uu.se, telefon: 0704-250 786 
Uppsala universitet 

Right now, we’re exploring what it means to put time at the center of railway work. What happens when time is the main factor shaping how tasks are organized and how does technology play into it? Does focusing so much on time make work feel more meaningful, or does it simply add pressure? And could we imagine a future where technology takes on a bigger role in planning and managing time in railway work?

In our interviews with railway professionals, many describe problem solving as one of the most rewarding parts of their job. But problem solving almost always comes down to time: either solving things quickly or making sure every minute is used in the best way possible. In trying to understand this intersection of meaning, time and work, we turn to the German sociologist Hartmut Rosa. He has written about how time shapes our modern lives and he uses the concept ‘social acceleration’ to describe how technology pushes us to move faster and use time more efficiently. He also introduces the idea of ‘resonance’ which is the feeling of being connected to the flow of life, being present in the moment rather than being focused on the past or the future.

This leads us to the question: does technology help workers stay present and grounded, or does it pull away from “the now” by keeping them busy with documenting or reporting on the past and planning for the future? What is the relation between meaning and temporal aspects in railway work? Time can feel like a constant pressure, but it can also be what makes the work exciting. Without the constantly ticking clock, the challenges might lose their urgency, and maybe even their meaning.

That’s what we’re reflecting on right now in the AROA project.

Den förra veckan hade vi en konferens där vi arbetade tillsammans med vårt teoretiska ramverk för att förstå hur artificiell intelligens, robotar och automatisering påverkar arbetslivet och människors engagemang i arbetet.

Vi som deltog var Jessica Lindblom, Andreas Bergqvist, Rebecca Cort, Åsa Cajander och Maria Normark.

Syftet med ramverket är att bättre förstå hur ny teknik påverkar samspelet mellan människor, organisation och teknik – och hur vi kan skapa förutsättningar för engagemang och hållbarhet i arbetslivet.

Under dagarna:

• diskuterade vi den empiriska data vi hittills har samlat in från olika branscher,
• började bygga vidare på en första version av vårt ramverk,
• och reflekterade kring vilka frågor som är mest centrala att ta med i det fortsatta arbetet.

En första version av ramverket finns beskriven i vår artikel Towards a Framework for Digital Work Engagement of Enabling Technologies (länk här) . Artikeln presenterar en grundläggande modell och de första resultaten, som vi nu arbetar vidare med för att utveckla och fördjupa.

Vi ser fram emot att jobba vidare med ramverket och att skriva en artikel om det!