Category: Swedish (Page 1 of 2)

Under KAJT-dagarna i Borlänge förra veckan fick vi ta del av flera intressanta presentationer som belyste framtiden för svensk järnväg. KAJT (Kapacitet i järnvägstrafiken) är en svensk forskningsplattform som samlar akademi, institut och bransch för att tillsammans utveckla framtidens järnväg. Tåg-sektorn är en av branscherna som studeras i AROA-projektet och fler av oss från projektet var på plats i Borlänge.

En presentation som särskilt fångade publikens uppmärksamhet var Maria Normark, forskare vid Informatik och Media, Uppsala Universitet som presenterade sina insikter på temat “Skapar tekniken mening i lokförarens arbete?”  – ett ämne som både berör det mänskliga perspektivet och järnvägens digitala transformation. Genom att inkludera studier som Normarks blir det möjligt att förbättra systemet inte bara tekniskt, utan också ur ett arbetsmiljö- och användarperspektiv. Att lyfta röster från fältet – som lokförare – är avgörande för att skapa robusta och hållbara lösningar.

Normarks forskning, vilken genomförts inom ramen för AROA-projektet, fokuserar på hur digitalisering påverkar lokförares arbestengagemang och arbetsmiljö. I presentationen fick vi höra om både möjligheter och utmaningar som följer med introduktionen av ny teknik i förarhytten och hur den påverkar arbestengagemnaget och meningsskpandet i utförandet av arbetsuppgifterna. Digitala hjälpmedel har potential att avlasta lokförarna och öka säkerheten. Samtidigt visar studien att tekniken ibland upplevs som otydlig eller otillräckligt anpassad efter förarnas behov. 

Maria betonade vikten av att inte bara utveckla ny teknik, utan att också förstå hur den används i praktiken. Hon lyfte fram hur lokförare ofta utvecklar egna strategier för att hantera digitala verktyg, och hur dessa erfarenheter kan vara en ovärderlig resurs i utvecklingsarbetet. Det handlar alltså inte bara om att skapa teknik – utan att skapa meningsfull teknik som stödjer och stärker lokförarens yrkesroll.

Maria Normarks presentation visade med tydlighet att digitaliseringen av järnvägen inte bara är en teknisk resa, utan också en mänsklig. Med rätt fokus på användarperspektivet kan ny teknik bli en verklig tillgång – både för effektiviteten i järnvägssystemet och för de som varje dag håller tågen rullande.

Igår, den 28 april, uppmärksammade vi Arbetsmiljödagen – en dag som sätter fokus på vikten av en trygg, hållbar och välfungerande arbetsmiljö. Vad passade då bättre än att Jessica Lindblom, lektor vid Uppsala universitet, var inbjuden att presentera AROA-projektet vid Ergonomi och Human Factors Sällskapet Sveriges (EHSS) årsmöte vid Arbetsmiljö- och miljömedicin (AMM) i Uppsala?

AROA-projektet handlar om hur ny teknik som robotisering, automation och AI påverkar vårt digitala arbetsengagemang och finansieras av Afa försäkringar. På arbetsmiljödagen presenterade Jessica de kunskapsluckor som vi identifierat i forskningen om digitalt arbetsengagemang samt preliminära analyser av vår insamlade data från IT-, lantbruks- och tågsektorn.

EHSS är Sveriges ergonomiförening – en ideell organisation för alla som arbetar med, eller har intresse för, ergonomi och human factors. Föreningen fungerar som en mötesplats där människor från olika branscher och discipliner samlas för att utbyta kunskap och erfarenheter kring samspelet mellan människa, teknik och organisation.

Ergonomi, enligt den internationella definition som EHSS utgår från, är ett tvärvetenskapligt forsknings- och tillämpningsområde som handlar om att förstå och optimera helheten i människans interaktion med teknik och organisation. Målet är att förbättra både hälsa och välbefinnande samt höja prestandan i utformningen av produkter och system.

Genom sitt arbete erbjuder EHSS ett viktigt forum för kunskapsutbyte och samverkan. Här möts forskare och praktiker, tekniker och beteendevetare – alla med ett gemensamt mål: att skapa bättre och mer hållbara arbetsmiljöer.

Att AROA-projektet fick ta plats just på Arbetsmiljödagen känns därför både passande och inspirerande!

Arbetet pågår för fullt i AROA-projektet vilket handlar om arbetsengagemang vid automatisering, robotisering, och artificiell intelligens (AI) inom tre skilda sektorer i arbetslivet: IT, tåg, samt lantbruk. AROA finansieras av Afa försäkringar och en del i projektets genomförande är att organisera regelbundna träffar med referensgruppen. För några veckor sedan var det återigen dags för avstämning och erfarenhetsutbyte mellan projektdeltagare och medlemmar i referensgruppen. Denna gången genomfördes träffen digitalt under en förmiddag

Det blev glada tillrop när vi inledde med att berätta att tankegångar och erfarenheter från vårt första referensgruppsmöte har bidragit till vårt uppmärksammade konferensbidrag på AHFE-konferensen i Nice, Frankrike tidigare i somras. Där erhöll vi utmärkelsen ”Best Paper Award” för publikationen ”Towards a framework for digital work engagement of enabling technologies”.

Nästa punkt på agendan var en uppdatering av den pågående litteraturstudien gällande digitalt arbetsengagemang. De preliminära resultaten indikerar att många studier är utförda i Kina och Tyskland men ingen explicit i en svensk kontext. Likaså varierade arbetskontexterna och typen av teknik väldigt stort. IT-sektorn fanns med men varken tåg- eller lantbrukssektorn. Några iakttagelser så här långt är att återkommande resurser som nämns är stöd, autonomi, och meningsfullhet samt att krav kan upplevas utmanande eller hindrande. Givetvis skiljer det sig vad som anses vara resurser eller krav mellan olika former av arbeten. Värt att nämna är att få studier nämner konsekvenser av engagemang vid automatisering eller digitalisering. Vi hade sedan en diskussion där deltagarna reflekterade över hur de tentativa resultaten tog sig uttryck i deras respektive områden.

Sedan presenterades mer specifika resultat och tentativa fynd från de tre sektorerna. Med början i IT-sektorn så presenterades två examensarbeten som har genomförts inom ramen för projektet. Det ena arbetet handlade om hur AI-verktyg påverkar IT-professionellas känsla av flow baserat på analyser av dryga 10-talet intervjuer. Slutsatsen var att AI-verktyg kan underlätta delar av arbetsflödet och stödja repetitiva uppgifter, men att de inte är förknippat med att uppnå flow. Det andra examensarbetet handlade om hur användning och effekter av AI-verktyg på tekno-engagemang hos UX designers baserat på analyser av knappa tio-talet intervjuer. Slutsatsen var att AI-verktygen kan potentiellt förbättra tekno-engagemanget, förutsatt att de överensstämmer med UX-designernas värderingar och arbetsflöden. AI-teknikens roll i kreativa branscher ökar, vilket gör det viktigt att utforska hur verktygen optimalt kan stödja digitalt arbetsengagemang och produktivitet. Sedan presenterades resultaten från en omfattande intervjustudie av professionella aktörer gällande AI i IT-branschen kopplat till verktyg och arbetsdynamik i förändring. Resultaten visar exempelvis att många olika AI-verktyg används, olika motiveringar nämns till varför man använder AI-verktyg. Det finns flera möjligheter och utmaningar kopplat till användningen. Intressant var att ingen upplevde att de fick mindre att göra trots att AI:n utförde några av arbetsuppgifterna. En av slutsatserna är att balansen mellan att dra nytta av AI och att hantera dess utmaningar är avgörande för framtiden.

För tågsektorn pågår intervjuerna för fullt med lokförare och tågplanerare. Några tentativa fynd så här långt indikerar att kärnan i arbetet för trafikplanerare är den kreativa problemlösningen som de upplever som väldigt engagerande. Kärnan i arbetet för lokförare är att framföra tåget, de ser den automatiserande tekniken som ett effektiviserande stöd och upplever inte att tekniken tar över det som engagerar med jobbet. Det framträder en bild av att båda dessa yrkesgrupper är starkt kopplade till tid samt upplever en stor ansvarskänsla och att de har ett helhetsperspektiv på tågtrafiken. Det är viktigt att tekniska implementationer inte underminerar dessa värden. Fler intervjuer genomförs i nuläget och mer konkreta fynd hoppas vi kunna presentera under våren 2025.

För lantbrukssektorn visar de tentativa fynden från gårdsbesöken på gårdar med mjölkrobotar att det finns en stor omsorgskänsla för kor, mjölkningsrobotar och anställda. Arbetsengagemanget verkar främst drivas av en kombination av meningsfullhet och passion för att bruka marken och ta hand om korna samt självständighet och frihet i utförandet av arbetet på gården. Fördelar med mjölkningsrobotar är den ökade automatisering av fysiskt krävande arbetsuppgifter, bättre datainsamling och analys samt ökad precision, självständighet och djurvälfärd. Nackdelar som nämns är exempelvis tekniska problem, begränsad flexibilitet hos roboten samt att kunna samla och analysera data smidigt och enkelt från olika IT-system på gården. Det digitala arbetsengagemanget tar sig uttryck på två nivåer. Dels generellt när lantbrukarna upplever en bättre kontroll för att följa upp sina djur och mjölkproduktionen. Några nämner att de blir sporrade av siffrorna över hur mycket mjölk som korna producerar varje dag. Dels mer konkret, där tekniken förstärker en positiv upplevelse “här och nu” som främjar det digitala arbetsengagemanget. Exempelvis kan man avläsa på skärmen hur mjölkflödet är i en spene i realtid, vilket är mycket svårare att uppfatta utan teknikens stöd. Inom lantbruket sker en snabb utveckling av AI och nya tekniker men upptaget sker inte lika snabbt i lantbruket på grund av höga investeringskostnader. Likaså uppmärksammas behovet att ha dubbla kompetenser, då anställda behöver både ha ett gott ’djuröga’ för att kunna läsa av korna samt ett gott ’robotöga’ för att hantera mjölkningsroboten och de andra IT-systemen vilket sammantaget försvårar rekryteringen till lantbruksnäringen. Vi kommer under senhösten och vintern att genomföra fortsatt datainsamling genom intervjuer av fler lantbrukare och även inkludera växtodling där det finns många tekniska för precisionsodling vilka dock inte används i lika stor grad som mjölkningsrobotar.

Dagens avslutades med en diskussion om hur förändringar av arbetsdynamiken, dvs vem som gör vad i utförandet av arbetsuppgifterna – tekniken eller människan – i respektive sektor och dess påverkan på det digitala arbetsengagemanget.

Det är alltid inspirerande och givande att diskutera våra delresultat med representanter från näringslivet och andra forskare samt få inblick i deras vardag på arbetet. Vi ser fram emot nästa träff våren 2025 som blir på plats här vid Uppsala Universitet.

Jessica Lindblom och Andreas Bergqvist

Nya teknologier som automatisering, robotik och artificiell intelligens (AI) har medfört betydande förändringar på arbetsplatser, och hur dessa förändringar påverkar arbetarnas hälsa och säkerhet är fortfarande i stort sett okänt. Detta gäller särskilt inom flygbranschen, där markpersonalen står inför en betydande teknologisk förändring. Covid-19-pandemin har ytterligare komplicerat situationen genom att leda till en brist på personal och sätta fokus på att skapa attraktiva och hälsosamma arbetsplatser för att behålla personalen. Men införandet av nya teknologier kan också medföra nya och oväntade problem

För att adressera dessa kunskapsluckor har ett forskningsprojekt startats för att undersöka hur nya teknologier påverkar arbetsmiljön för markpersonalen inom flygbranschen. Projektet syftar till att öka kunskapen om hur nya teknologier har påverkat och fortsatt kommer att påverka arbetsmiljön för bagagehanterare, flygplatsmekaniker och bränslepersonal. Dessa grupper har valts på grund av det stora kunskapsgapet inom deras områden och personalbristen, vilket ökar vikten av deras hälsa och säkerhet.

Projektet kommer att samarbeta nära med flygbranschen och Transportfackens Yrkes- och Arbetsmiljönämnd (TYA), som ägs av arbetsmarknadens parter, Svenska Transportarbetareförbundet och Transportföretagen. Båda organisationerna har uttryckt ett behov av denna kunskap för att förebygga problem med arbetsmiljön. Projektet kommer också att undersöka hur forskningsresultat om arbetsmiljön kan implementeras och utnyttjas effektivt.

Projektet har två huvudmål. Det första är att undersöka nivån på införandet av nya teknologier som påverkar bagagehanterare, flygplatsmekaniker och bränslepersonal på Sveriges 38 flygplatser och planerna för digitalisering framåt. Detta ger en baslinje för det andra målet, som är att undersöka hur nya teknologier har påverkat arbetsmiljön och ökat risken för arbetsrelaterade skador.

Projektet adresserar en kritisk kunskapslucka inom området nya teknologier och arbetsmiljö och är väl anpassat till AFA:s (Arbetsmiljöfonden) mål inom detta område. Projektet kommer inte bara att öka kunskapen om effekterna av nya teknologier på flygplatspersonalens arbetsmiljö, utan det kommer också att stödja arbetsmarknadens parter i deras förebyggande arbete gällande framtida arbetsmiljörisker.